Hur blev då resultatet? Ja faktiskt ganska bra jämfört med utgångsläget skulle jag vilja säga! Ställer sig riksdagen senare i vår bakom förslaget så ser jag tre tydliga trendbrott jämfört med hur det fungerat tidigare.
För det första: Genom att fokusera på ekosystemtjänster sätter man människan och hennes behov i centrum. Ekosystemtjänster handlar om de olika nyttigheter människan kan få ur ekosystemen. Det handlar om allt från virke och energi till rent vatten, pollinering och fågelsång. Det är en bra ansats. Tidigare har mycket av bevarandearbetet tagit utgångspunkt i behovet hos enskilda hotade arter, ibland på kanten av sitt utbredningsområde. Sen är det en ytterst svår och komplex fråga att hantera värderingen av ekosystemtjänsterna och dessutom relatera detta till en stark äganderätt. Vi lär vi få anledning att återkomma till ämnet.
För det andra handlar det om formerna för det skogliga miljöarbetet. Längre tillbaka präglades det av hård myndighetsstyrning från byråkrater som hänvisade till larmrapporter och expertutlåtanden. Skogsägaren blev delaktig först när det bruna kuvertet låg i brevlådan. Viss förbättring har dock skett på slutet genom satsningen på Komet- programmet. Framgent ska ledorden vara dialog och transparens. Markägaren ska ses som en resurs i arbetet med att bevara och utveckla den biologiska mångfalden i skogen. Det är bra och passar familjeskogsbruket som hand i handske, eftersom de många ägarnas många olika viljor kring hur de vill sköta sin skog i sig ger mångfald.
Det tredje handlar om synen på skogsägarnas frivilliga avsättningar. Äntligen tar Sverige av sig tagelskjortan och kommer framåt med att rapportera andelen mark som tagits ur produktion på samma sätt som andra länder. Det handlar, förutom de frivilliga avsättningarna, om att lågproduktiva skogar, skogsägarnas generella hänsyn i brukandet med mera, tillsammans med reservat och andra formella avsättningar ska utgöra stommen i miljöarbetet i skogen. Det är bra!
Avslutningsvis några ord om det jag ser som viktigast av allt i propositionen; ett Nationellt Skogsprogram. Efter några års hård och polariserad debatt om miljöhänsynen i svenskt skogsbruk ska riksdagen under våren bestämma hur vi ska arbeta för att nå skogspolitikens miljömål. Men det finns två jämställda mål i skogspolitiken och produktionsmålet har inte fått särskilt stor uppmärksamhet på senare tid. Genom ett Nationellt Skogsprogram finns för första gången på länge möjlighet att föra en dialog om de två målen i ett sammanhang. Och det ska inte stanna vid att bara tala om traditionell skogspolitik. Det ska handla om en näringspolitik för skogsbruket med efterföljande värdekedjor samt näraliggande politikområden såsom infrastruktur, kompetensförsörjning och internationella frågor för att nämna några. Kort sagt en helhetssyn på skogen som resurs för att ställa om Sverige till ett mer biobaserat samhälle.
Politiker på högsta nivå behöver delta i det samtalet och ta del av fakta och kunskap för att göra viktiga prioriteringar framåt. Då gäller det att skilja stort från smått i debatten och inse att argumenten inte blir starkare bara för att de framförs i ett högt tonläge.
undefined