Trakthyggesbruket ritar om landskapet

Det var på 1950-talet som dagens storskaliga trakthyggesbruk med maskiner och mer eller mindre kala hyggen infördes i Sverige. De unika kartorna visar ett exempel på vad som hänt i en del av Vilhelmina kommun i Västerbotten. De har tagits fram av SLU som analyserat tidsserier av satellitbilder och använt fakta från Riksskogstaxeringen.

Resultatet visar att mellan åren 1958, då det första stora kalhygget avverkades i Vilhelmina, och fram till 2005, hade 63 procent av den gamla naturskogen skördats inom ramen för trakthyggesbruket.

– Jag brukar visa kartorna under föredrag och får många reaktioner. Att det avverkats mycket vet nog de flesta, men omfattningen överraskar. Nu är det viktigt att påpeka att de arealer som huggits inte längre är kalhyggen utan i de flesta bestånd växer nu unga och medelålders träd som nu röjs och gallras, säger Leif Jougda, specialist skogsbruk-rennäring på Skogsstyrelsen i Vilhelmina.

Leif Jougda säger att kartorna gäller en del av Vilhelmina, men han är övertygad om att ungefär samma bild skulle framträda oavsett var i Norrlands inland som den sammanställs.

Och avverkningarna i Vilhelmina har fortsatt i ytterligare närmare tio år. Han säger att Skogsstyrelsen märkt en hög aktivitet i området de senaste åren.

– Hälften av skogen ägs av privat och i samband med försäljningar huggs det. Ganska nytt är att vi ser ganska stora avverkningar längre västerut mot fjällkedjan. Dessutom är skogsbolagen aktiva och planerar för att samla avverkningar av större arealer i ett område, så kallad klusteravverkningar, säger Leif Jougda, och tillägger att det inte bara gäller i Sorsele som Skogsland skrev om förra veckan.

Han funderar också kring vilka effekter bristen på hänglavbärande skog och fragmenteringen av skogslandskapet får för andra näringar, framför allt rennäring, och den biologiska mångfalden.

– Självklart påverkas många arter, men forskarna verkar inte eniga och någon katastrof verkar det inte vara. Samtidigt måste vi lära oss hantera paraplyarter som behöver äldre skog. Det gäller exempelvis lavskrika, spillkråka, tjäder och flera mesar som är pressade och minskar i vissa områden.

Han säger att i Vilhelmina finns rennäring, kulturvärden, turism, jakt och fiske som påverkas av skogsbruket.

– Det som möjligen är alarmerande med bilderna är att de visar att risken för konflikter ökar i takt med att skogsbruket avverkar nya områden. Problemet är att alla berörda inte lärt sig hantera och planera utifrån landskapsperspektivet.

Leif Jougda är övertygad om att först när man har kunskap om helhetsbilden så kan man bedriva både en effektiv naturvård och en uthållig produktion för berörda näringar.

– Jag har en förhoppning om att landskapsperspektivet ska bli en viktig utgångspunkt när ett nationellt skogsprogram ska tas fram.

undefined