Total avreglering löser inte alla problem
Riksdagens Miljö- och jordbruksutskott var nyligen på Nya Zeeland för att studera jordbruks- och miljöfrågor. För mig var det viktigt att få svar på frågan hur man klarat att avreglera sitt jordbruk?
Ett flertal debattörer i Sverige återkommer med jämna mellanrum med krav på snabb avreglering av det europeiska jordbruket.
I Nya Zeeland fanns fram till 1984 för de gröna näringarna ett omfattande stöd. Som högst utgjordes jordbrukarens inkomster till 40 procent av statsstöd.
En reform tog bort allt statsstöd i en total avreglering. Det lilla landet är världens tolfte största jordbruksexportör och världens främsta exportör av fårkött och mjölkprodukter. Nya Zeelands förutsättningar för jordbruk och djurhållning är närmast unikt goda. Exporten går i hög grad till marknaderna i Sydostasien där växande välstånd innebär växande efterfrågan på kött- och mjölkprodukter.
Avregleringen har gett ett jordbruk präglat av hög volativitet och känslighet. Efterfrågan från olika exportmarknader gör förmågan till omställning central för den som vill överleva med sin verksamhet. Således har till exempel fårull genomlevt tvära kast vad gäller prisbilden. Trösklarna för att komma in på marknaden och starta verksamhet är och andra sidan låga. Sharefarming och sharemilking där markägaren och djurhållaren delar på kostnader och intäkter gör att inträdeskostnaderna är låga för den som vill ägna sig åt jordbruk. Den europeiska problematiken med ålderstigen yrkeskår och svårigheter att etablera sig är inte påtaglig.
Nya Zeeland har ett växande behov av reglering som tar hänsyn till de miljövärden som annars ingen kan avkrävas ansvar för. De utmaningar kring vattenkvalitet för att undvika övergödning, som vi i Sverige försöker hantera, hemsöker Nya Zeeland.
Mandatet för att ställa krav från regering är dock sämre när man inte har något att erbjuda genom en aktiv jordbrukspolitik. De biologiska erfarenheterna i landet är på flera sätt en av människan skapad natur med importerade arter av flora och fauna som i grunden förändrat biotoperna på de båda öarna. Käppräta rader av importerade trädarter med god avkastning har ersatt den ursprungliga buskskogen som fordom huserade den då unika floran och faunan.
En lärdom jag tar med från resan är vikten av att hela världen ökar sin produktion av livsmedel. Vi kan inte lasta hela bördan på några få specialiserade superexportörer, därtill är marknaden för känslig och den ekologiska bördan för tung. Även Sverige behöver öka sin produktion för att bidra. Avregleringen av jordbruket ger flera fördelar men det ger också försämrade möjligheter för den långsiktighet som krävs för hållbarhet. Den särskilt utformade jordbrukspolitik vi vill forma i EU och i Sverige ger oss verktyg att adressera problem som vi annars skulle sakna tydliga ansvarsbilder för. De debattörer som vill se en radikal avreglering för Sverige och Europa har en läxa att göra.