Maktlösheten brer ut sig i novembermörkret över Wiks säteri utanför Nyköping. Den här tiden på året är Nils Hamilton extra vaksam – det är nu som tjuvarna brukar slå till. Landsbygden töms på folk och andra kan arbeta ostört i skuggorna.
– Nu på hösten är det ju kolsvart ute. Innan det finns spårsnö är vi extra utsatta, tyvärr, säger han.
Det började med dieselstölder 2010 och 2012. Sedan försvann båtmotorn ur den gamla ladugårdsbyggnaden och i år var det dags igen: denna gång stals verktyg och vinterdäck för ett värde på hundratusentals kronor. Någon dieseltank vågar han inte längre ha på gårdsplanen efter de upprepade stölderna.
– Jag blir ledsen och förbannad. Det är jättetråkigt att man inte får har sina prylar i fred.
Den gamla ladugårdsbyggnaden är formad som ett L vilket gör att tjuvar kan parkera sina fordon utan att synas från boningshuset. Efter det senaste inbrottet hade ekonomibyggnadens fönster täckts för att inte släppa igenom ljus. Nils gjorde upptäckten när han var ute för att rasta hunden på morgonen därpå.
Han har en känsla av att det är samma personer som återkommer varje år för att plundra gårdshusen då tjuvarna verkar veta exakt vad som finns därinne och hur de ska gå tillväga. Och han är inte den enda som drabbas av återkommande inbrott. De senaste åren har inbrotten eskalerat i grannskapet. Nyårsnatten 2012 plundrades fyra-fem granngårdar runt sjön Yngaren. Nils var själv hemma på gården det nyåret men märkte inte det pågående inbrottet.
– Det blir värre och värre. Det är ingen rolig sits för oss på landsbygden. Vi är bortglömda, polisen bryr sig inte.
Trots att tjuvarna lämnat tydliga spår har inte polisen kommit ut för att göra en brottsplatsundersökning någon gång efter inbrotten. Sedan har utredningarna lagts ner på grund av brist på bevis. Själv har Nils funderat på att montera TV-kameror och sätta upp belysning för att öka säkerheten. Men framförallt vill han att polisen stärker säkerheten på landsbygden.
– Det är ju polisen som ska lägga pusslen, det kan inte jag göra.
undefined