Timmerförordningen – vad kostar den skogsägarna?

Skogsstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit fram ett lagförslag om handel med timmer och trävaror. Det är ett krav från EU att införa kompletterande nationella bestämmelser till EU:s så kallade timmerförordning.

Den nya lagen skall gälla från 3 mars 2013. Den lovvärda avsikten är främst att förhindra handel med olagligt avverkat regnskogstimmer och att produkter från sådant timmer släpps ut på marknaden.

Kontroller av virket ska ske när timret eller trävaran kommer ut på EU:s inre marknad. Det innebär att såväl skogsägare som första köpare av avverkat virke blir verksamhetsutövare och omfattas därmed av EU:s timmerförordning skriver Skogsstyrelsen.

Det handlar alltså om importerat virke men också om allt virke, som avverkas i svenska skogar. Lagförslaget anger ingen undre gräns för vem som omfattas,

Alla dessa aktörer drabbas nu av en skyldighet att bevisa att deras virke är lagligt avverkat. Med svensk rättstradition är det en märklig ordning att man tvingas bevisa att man agerar lagligt.

Det krävs att verksamhetsutövaren (exempelvis den självverksamme skogsbrukaren) ska ha ett system för tillbörlig aktsamhet, det vill säga ett system som visar att virket, bortom varje rimligt tvivel, är lagligt avverkat. Det ska finnas övervakningsorganisationer som kan tillhandahålla dessa systemtjänster och samtidigt kontrollera att verksamhetsutövaren använder systemen på rätt sätt.

Man bygger alltså en lagstiftning, som kräver omfattande system och kontrollmoment. Inte stickprovskontroller, utan kontroll av varje träbit som hamnar på marknaden. Skogsstyrelsens ekonomiska konsekvensbeskrivning är ytterst bristfällig:

- Självverksamma

Skogsstyrelsen har grovt underskattat antalet berörda och bör också beräkna en kostnad för gruppen självverksamma skogsbrukare.

Min förhoppning är att Skogsstyrelsen vill kommentera och komplettera med både kostnader och en beskrivning av hur lagen är tänkt att tillämpas i praktiken – framför allt för den självverksamme skogsbrukaren.

Timmerförordningen är ännu ett EU-påbud, som ökar de administrativa och kostnadsmässiga bördorna, vilket i praktiken innebär ännu fler hinder för enskilda människors initiativ. Det är inte fler administratörer och kontrollanter det sjuka Europa behöver – utan människor som utför nyttigt och produktivt arbete och som tillåts göra det utan att fastna i det administrativa träsket!

undefined