Det har varit fina förutsättningar för en stor höstsådd på många håll. Men hur vintern ser ut och ifall snötäcket kommer ligga kvar länge avgör risken för utvintringssvampar. Täta bestånd gör att svampen kan spridas från planta till planta men även spannmål som såtts sent och kommit upp tunt kan drabbas av stråknäckare om det finns mycket smittade halmrester i fält. Råg är känsligast för angrepp och har svårare att kompensera på våren. Två till tre månader med snötäcke på otjälad mark gynnar infektion och svamparnas utveckling.
– Det har varit en varm höst och många har sått relativt tidigt. Det innebär att höstsäden är välutvecklad i många fält vilket är en riskfaktor för snömögel, säger Alf Djurberg på Växtskyddscentralen i Linköping.
Höstsäd som direktsåtts i stubb och fält med mycket skörderester är mest utsatta för angrepp. Betat utsäde sanerar ofta det mesta av smittan men påverkar inte den som kan finnas i skörderester i markytan. Behovet av broddbehandling varierar beroende på hur frodigt beståndet har blivit och vilken typ av jordbearbetning som gjorts i fält. Men det gäller att inte bekämpa för tidigt för då kan plantorna växa till sig ytterligare och de nya bladen står utan skydd. Helst ska bekämpningstillfället prickas in precis före snön.
– Det beror på hur vintern utvecklar sig men bäst är att bekämpa så sent som möjligt, just innan frosten, säger han.
Det går att spruta så länge tjälen inte sitter i marken och plantorna är tinade så att preparatet inte rinner av även om omsättningen i plantan blir då förstås lägre.
Det finns också en risk för växtföljdssjukdomen trådklubba som infekteras från svampens vilkroppar, sklerotier, vilka kan överleva flera år i marken. Den kan ännu inte bekämpas kemiskt utan kan minskas genom att undvika höstkorn som förfrukt. Svampen sprids med smittat utsäde men också från smittade skörderester.