Talltitornas skydd röjs bort
Den lilla kvicka talltitan har blivit allt ovanligare i de svenska skogarna senaste årtiondena. Orsaken har de lärde tvistat om, men nu kommer en studie från SLU som kan ge svaret.
Forskarna på Lantbruksuniversitetet har under tre års studier av talltitor och tofsmesar i Uppland funnit att minskningen kan kopplas till förröjning (då sly och småträd avlägsnas) och låggallring av främst små träd.
Resultatet av dessa skötselåtgärder blir en likåldrig och ensartat barrskog med låg tillgång på död ved och skyddande vegetation. Att dessa effekter troligen berör flera fågelarter i den boreala produktionsskogen bekräftas av omfattande studier på lavskrikan, en kråkfågel i de norrländska skogarna. Den är i likhet med talltitan en utpräglad stannfågel och håller sig till samma revir året runt.
Tofsmesen klarar sig bättre än nära släktingen talltitan. Det beror troligen på att den är kraftigare och konkurrerar ut talltitan om de bästa boplatserna i en glesare produktionsskog, med bland annat färre skyddande små granar.
Enligt forskarna kan en mer naturanpassad och varierad röjning och gallring i dagens ungskogar ha stor potential att skapa höga naturvärden som död ved och ett rikare underväxt i framtidens produktionsskogar. Forskarna föreslår att myndigheter, branschen och skogsägarna utvecklar en mer naturanpassad skötsel.