Utöver miljövinsten skapas tusentals jobb på landsbygden och Sveriges handelsbalans förbättras.
På Mellanskogs stämma i maj talade sig Anna-Karin Hatt varm för skogens betydelse för produktion av biodrivmedel. Ett glädjande uppvaknande. Sen var det slut på insikten då hon enbart nämnde HVO, det vill säga en produkt tillverkad av tallolja som ersättning för diesel. Tallolja erhålls i mycket begränsad mängd vid massatillverkning. Därför kan denna "biodiesel" aldrig få någon stor betydelse som biodrivmedel.
Visst är det bra att talloljediesel, biogas och etanol kommer ut på marknaden. Men ska vi nå målet en fossilfri fordonsflotta 2030 krävs långsiktiga skatteregler, som gäller lika för alla biodrivmedel. I nuet är E85 och biogas befriade från både koldioxid- och energiskatt. Samma sak gäller HVO vid inblandning upp till 15 procent. Gemensamt för dessa är att de bara går att få fram i mycket begränsad omfattning.
Metanol, DME och andra skogsbaserade biodrivmedel som har stor produktionspotential är däremot sedan 2013 belagda med både koldioxid och energiskatt. Att bygga en effektiv anläggning för drivmedelsframställning handlar om en investering om 3-4 miljarder kronor. Då krävs långsiktiga spelregler.
Varför behandlas inte alla biodrivmedel likvärdigt gällande beskattning?
Varför främjar regeringen skattevägen bara biodrivmedel som bara går att producera i mycket begränsad mängd? Varför finns inga långsiktiga spelregler som gör det möjligt att investera i storskalig produktion av biodrivmedel?
Fråga din lokala politiker!
undefined