Tyvärr ser den förhoppningen ut att komma på skam. Maramö-myset, med leende korvgrillande alliansledare, kändes som en ihålig manifestation av enighet. Att det har gnisslat i regeringssamarbetet har varit märkbart en tid. Maramö tycks inte ha ändrat på det.
Ett tecken på detta är det utspel från centern och dess ekonomiskpolitiske talesperson Per Åsling, vilket vi berättar på nyhetsplats i denna tidning. Åsling kräver att lantbruket kompenseras ur den svenska statskassan för de 500 miljoner årligen kronor som ströks ur landsbygdsprogrammet vid uppgörelsen om EU-budgeten.
Per Åsling hävdar att kravet är Centerpartiets linje inför förhandlingarna om höstbudgeten, liksom att landsbygdsminister Eskil Erlandsson är med på noterna. Men ministern gav inga besked i Ekots senaste lördagsintervju. Om bönderna förlorar 15-20 procent av stöden, ja då måste de med ministerns ord "i än högre grad marknadsanpassa sig och ta ut mer av konsumenterna för vad maten kostar".
Det är förstås svårt att se hur det ska gå till. Det kraftigt nedskurna landsbygdsprogrammet rymmer ersättningar för miljötjänster som lantbruket gör; stöd för åtgärder som minskar kväveläckage och vård av naturbetesmarker är ett par exempel. Det är tjänster som är svåra att finansiera annat än med skattemedel.
Men finansminister Anders Borg håller hårt i penningpungen. Ett utslag av det syns i direktiven till utredningen om jordbrukets konkurrenskraft som Eskil Erlandsson tillsätter. Utredaren ska föreslå åtgärder för förbättrad konkurrenskraft. Men sänkta skatter får utredaren inte föreslå, det har finansdepartementet förbjudit.
Ska Centern lyckas med sitt krav måste det drivas mycket hårt. Även Eskil Erlandsson borde bekänna färg, och inte försöka skjuta upp debatten. Är verkligen taburetten värd så stor underkastelse?