Ta med kartan i traktorn
Allt för många markkarteringskartor ligger och samlar damm. Henrik Stadig, växtodlingsrådgivare på HS Skaraborg, vill att de ska ut i traktorhytten.
Många lantbrukare använder inte markkarteringskartorna trots att det skulle spara pengar och öka skördarna. Kartorna stannar vid måsten för certifieringsregler eller miljöstöd, menar Henrik Stadig, växtodlingsrådgivare på HS Skaraborg.
– Oerhört många karteringar som utförs läggs bara i byrålådan. Fler lantbrukare borde titta mer på sina kartor när de gödslar, säger han.
Markkartering innebär att jordprov tas på fälten för att se hur växtnäringsstatusen är och hur kalkbehovet ser ut. Kalken är till för att reglera PH. Det går att få uppgifterna i en spridningsfil för att kunna anpassa gödselgivan. Analysresultaten (PH-värde samt halter av fosfor, kalium, lättlösligt magnesium och kalcium) presenteras på en fältkarta tillsammans med jordart och mullhalt. Avkastningen från ett fält gör att mängden bortförd växtnäring varierar. Om skörderester exempelvis plöjs ner eller återförs med stallgödseln återgår en stor del av växtnäringen till jorden. Analysen kan även visa på bortglömda näringsämnen. I framför allt lätta jordar och mulljordar finns risk för bor- eller kopparbrist.
– Kopparbrist kan ge halverad skörd, framför allt på lätta jordar, säger han.
Växtnäringsanalyser är en färskvara. Markkarteringen brukar uppdateras mellan var sjunde till tionde år. Proverna kan visa hur jorden har förändrats genom åren, och därmed kan växtodlingen anpassas efter dem. Gårdens inriktning och val av grödor påverkar resultatet och hur ofta kartorna behöver uppdateras. Djurgårdar har ofta ett överskott på fosfor och mjölkgårdar lider generellt av kaliumbrist.
– På en gård med lätta jordar och intensiv djurhantering bör proverna tas oftare än på rena spannmålsgårdar med lerjordar där intervallerna kan vara längre, säger Henrik Stadig.
Allra bäst utnyttjas markkarteringen i precisionsodling genom att koppla samman uppgifterna om markförhållandena med GPS-teknik på gödselspridaren. Då kan varje del av fältet optimeras för mängden gödsel och kalk. Men Henrik Stadig menar att en gammal kartering är bättre än ingen alls för att anpassa gödselspridningen.
– Det är egentligen inga konstigheter att gödsla efter markkarteringen för att få högre avkastning. Variera gödselgivan på partier med höga eller låga värden. Kör en gång på ett parti, två gånger på ett annat och inget alls på det tredje.