undefined
Den totala svenska livsmedelsexporten landade på nästan 54 miljarder kronor förra året. Under samma år köpte vi mat från andra länder för nästan det dubbla, nära 100 miljarder kronor.
Norsk fisk, främst lax, exporterades förra året till ett värde av minst 13 miljarder kronor, en liten nedgång mot året före visserligen, men ändå den i särklass viktigaste produkten inom svensk matexport. Sammanlagt står exporten av fisk för var tredje exportkrona inom livsmedelsområdet.
Kaffe, te och kryddor exporterades till ett värde av 3,7 miljarder kronor, trots att den svenska kaffeodlingen är obefintlig. Även svensk teodling är försumbar. Men 3,7 miljarder kronor, det är mer än värdet av mejeriexporten, (3,1 miljarder) och dubbelt så mycket som svensk köttexport, 1,8 miljarder. Exporten av svenska mejeriprodukter är faktiskt mindre än den danska exporten av biprodukter från slakt.
Harald Svensson, chefsekonom på Jordbruksverket, har följt det svenska jordbrukets utveckling under flera decennier. Han pekar på att importen och exporten av mat följt samma mönster under lång tid.
– Importen har fördubblats sedan vi gick med i EU. Den svenska exporttillväxten är lika stor - i procent sett - men gapet mellan export och import ökar om vi ser till värdet, påpekar han.
Handelsstatistiken ger en förklaring till varför svenska mjölk- och köttbönder känner sig pressade. Harald Svensson menar att det växande gapet mellan import och export visar läget för det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
Så vad händer då de kommande åren? Ökar exporten eller tar importen maten ännu större marknad? När det gäller exportmöjligheterna svarar Harald Svensson så här:
– Svenskt jordbruk måste först säkra den svenska marknaden med en växande befolkning innan de ger sig ut i Europa. Det är inte heller så lätt att ta marknad utomlands om man inte kan garantera säkra leveranser.
Samtidigt påpekar han att även om den generella utvecklingen inte är helt positiv finns det de som lyckas på exportmarknaden. Avgörande för en positiv handelsutveckling är att jordbrukets produktion växer. Det är också nödvändigt för att inte tappa mera av den viktiga hemmamarknaden. Handelsbalansen på livsmedelsområdet avgörs på gårdsnivå.