På åkrarna är någon ute och harvar, ett annat ekipage sår vårkorn. Vallarna grönskar och djupgrå hölador med plåttak vaktar fälten. De har de gjort i hundratals år, då det här var svensk mark. Fortfarande talar drygt hälften av invånarna i Österbotten svenska. Skyltar på svenska visar vägen till plåtslagare och verkstäder. På bilradion drar Hasse och Tage en Lindeman, därefter spelas "Flickorna från Småland”. Passande nog närmar vi oss Finlands svar på Gnosjö: Korsnäs, fem mil söder om Vasa. Av kommunens 2300 invånare är cirka 300 egenföretagare och arbetslösheten ligger på runt 2,5 procent. Mängden egenföretagare märks, det finns folk i affärerna och på vägarna trots att det är mitt på dagen. I trädgårdarna vajar den österbottniska vimpeln i gult och rött.
– Vi känner oss varken finska eller svenska, vi är finlandssvenskar. Men Sverige har nog glömt bort att vi finns, vi är lite som samerna, säger Lis-Britt Södergran som driver familjeföretaget Korsnäs handelsträdgård tillsammans med sin bror Lars-Eric Nylund.
Svenska är deras modersmål och de följer svenska nyheter, politik och TV-program.
– Jag skulle nästan kunna räkna upp fler ministrar i den svenska regeringen än i den finska. Vi tillhör Sverige tills vi börjar prata ishockey, där går gränsen, säger Lis-Britt och skrattar.
Att flytta till Sverige var många finländares räddning under den kärva efterkrigstiden. Alternativen för dem som stannade var att starta pälsfarm, växthus - eller dö. Lis-Britt och Lars-Erics föräldrar var en av många som "drog västerut". De flyttade tillbaka till Österbotten i mitten på 50-talet för att starta den växthusodling som idag är en av landets största på 20 000 m2 där de driver upp blom- och grönsaksplantor. Länken till Sverige finns kvar med Mälardalen som en viktig exportmarknad.
– Ljuset här uppe får plantorna att växa bra och smittotrycket är lågt, säger Lars-Eric.
Men det är inte bara de geografiska förutsättningarna som är gynnsamma - staten stöttar genom förmånliga investeringsstöd och nationella stöd för växthusproduktion.
Den finska västkusten visar sig från sin bästa sida när Land Lantbruk är på besök. Termometern närmar sig 30-graderstrecket och fritidsbåtarna börjar lägga ut i Södra kvarkens skärgård. Snart ska Lis-Britt och Lars-Eric göra detsamma tillsammans med sina familjer, men först är det final för årets säsong. Bevattningen inne i växthuset pågår för fullt i det färggranna blomsterhavet med penséer, tagetes och petunia. Imorgon rear de ut blommorna under företagets två marknadsdagar.
– Det är som vårt Ullared. Vi öppnar åtta men folk är här och köar från klockan sju.
De tar smittskydd på högsta allvar, vilket innebär att inga obehöriga får gå in i växthusen under högsäsong, äter gröt till lunch inom området (absolut inga grönsaker som kan föra med sig smitta) och ogräset slås noggrant utanför växthusen (för att inte kunna uppföröka skadegörare). Snart stängs butiken och den 50-gradiga värmen självsanerar växthusen. Sjön hägrar för Lis-Britt och Lars-Eric innan höstmörkret kommer. I november tänds växtlamporna för att drivas upp nästa säsongs plantor.