För en tid sedan invigde grisproducenten Gösta Paulsson sin biogasanläggning på gården utanför Laholm, i närvaro av hundratalet gäster. Att bygga anläggningen var inget självklart beslut, sa Gösta Paulsson själv. Han har investerat åtta miljoner, när de pengarna kan räknas hem är osäkert.
Miljömässigt lovvärt är det i alla fall, och Gösta är en av alltför få som törs tro på biogas. För ett år sedan kom energimyndigheten med en rapport där man förordade att rötning till biogas av gödsel bör öka avsevärt tack vare dess klimatnytta. Myndigheten talar i ett pressmeddelande om "stor samhällsekonomisk nytta". Rapporten utmynnar i förslaget om ett stöd på 20 öre per kilowattimme (kWh) till biogas som producerats med gödsel som huvudråvara. Runt 140 miljoner kronor beräknas det kosta staten.
Uttrycket vinna-vinna passar sällsynt väl in på rötning av gödsel till biogas. Man tar hand om klimatgasen metan och ersätter fossila bränslen och drivmedel, ett utmärkt gödselmedel blir restprodukt. Trots detta är Sverige ett u-land i fråga om biogasproduktion. Skälet? Jo, det är svårt att få lönsamhet på satsningarna, subventioner krävs.
Dock talar allt för att de starka moderaterna i ännu en fråga har kört över en mindre allianspartner. Centern har drivit energimyndighetens förslag, väntat var att 20-öringen skulle finnas med i den budget som regeringen lade fram i veckan. Det blev till sist nobben. Teknologin är inte tillräckligt utvecklad, tycks det anses i regeringskretsar.
Det är fina ord. Men i själva verket minskar anslagen till energisatsningar. 120 miljoner läggs på utveckling av ny teknik för biogas. De bönder som står för praktiken, jobbar för att sluta kretsloppet och producera klimatvänlig energi får göra det av idealitet. Det är snålt.