Sverige behöver ett biodrivsmedelskliv

Regeringen fördubblar anslaget till Klimatklivet till 1,5 miljard nästa år och inför ett Industrikliv för att hjälpa den tunga industrin att byta ut fossila bränslen i sina processer. Det behövs också ett biodrivmedelskliv för att få fart på den svenska produktionen av biodrivmedel från skogsråvara.

Budgeten innehåller många bra förslag inom klimat- och energiområdet. Vi får nu ett långsiktigt hållbart system för bränslebyte, den reduktionsplikt som vi i branschen länge förordat. Vi får bonus-malus som ska gynna miljöbilar. Det ger en grund att stå på för klimatomställningen av transportsektorn, även om det finns brister i bägge systemen. Kvoterna i reduktionsplikten borde sättas längre än bara till 2020, och man borde ställa krav på att hybridbilar kan köras på biobränsle och ge stöd till flexifuelbilar, för att ta ett par exempel på nödvändiga förbättringar.

Den största bristen i politiken för bränslebyte är ändå att det inte finns någon stimulans för svensk produktion av biodrivmedel. Reduktionsplikten ger inte tillräcklig säkerhet för investerarna, eftersom kvoterna bara gäller tre år framåt. EU-kommissionen har lagt förslag om en kvot för ”avancerade biodrivmedel”, definierade med att de kommer från cellulosa och avfall, alltså råvaror som inte skulle kunna användas som livsmedel eller foder. Men mycket pekar på att den här EU-kvoten blir låg och kanske frivillig, och då blir det inget tryck från marknaden.

Sverige är bäst i Europa på biodrivmedel. Den svenska marknaden har växt mycket snabbt på senare år, idag är över 20 procent av alla drivmedel i vår trafik biodrivmedel. För diesel är mer än var fjärde liter biobaserad!

Den inhemska produktionen har inte hängt med, och en allt större andel av råvaran i de svenska biodrivmedlen är importerad, främst olika typer av avfallsoljor och -fetter. När det gäller biodrivmedel från skogsråvara finns bara en svensk storskalig tillverkare – Sunpine i Piteå, som förädlar tallolja från massabruken. Sunpine invigdes 2010. Sedan dess har inga stora investeringar gjorts, på grund av osäkerheten om styrmedel. Men det finns stor teknisk kunskap och ett antal pilotanläggningar där man prövat den nya tekniken. Energimyndigheten har satsat mycket pengar på forskning och utveckling. Vi vet hur biodrivmedel från skogsråvara kan tillverkas. Det finns många aktörer som står redo att investera.

Ett projekt har fått pengar från Klimatklivet: Setra får 117 miljoner för att producera pyrolysvätska vid sitt sågverk i Gävle. Men kommande projekt kan handla om många miljarder och då räcker inte Klimatklivet till. Industriklivet är inte heller utformat som ett investeringsstöd till den här typen av projekt.

Sverige måste tillsammans med de andra nordiska länderna ta täten internationellt och visa att det går att göra drivmedel från skogsråvara. Vi behöver ett Biodrivmedelskliv som komplement till de andra insatserna för att få till stånd projekt som demonstrerar den nya tekniken i stor skala och hjälper till att sänka kostnaderna. Staten måste vara en aktiv partner i den här processen. Det handlar inte bara om klimatpolitik, utan också om försörjningstrygghet och industriell utveckling.

Kjell Andersson,

Näringspolistisk chef i Svebio, Svenska Bioenergiföreningen