Förra veckan lanserade landsbygdsminister Eskil Erlandsson en ny svensk strategi för internationell skogspolitik. Han kallade Sverige för en storspelare i skogsvärlden och syftade på landets stora skogsareal och på skogsindustrins imponerande exportnetto.
Men när tankesmedjan för internationella skogsfrågor, SIFI, häromåret genomförde intervjuer med ett antal skogliga experter var resultatet entydigt. Alla var överens om att det svenska engagemanget gått ned under de senaste 20 åren.
Till bilden hör också att Sverige i internationella sammanhang ofta företräds av olika intresseorganisationer med sinsemellan motstridiga agendor. Sverige har framstått som splittrat och i avsaknad av en tydlig linje. Något som bekräftas av Björn Lundgren, ordförande för Kommittén för internationella skogsfrågor vid Kungliga Skogs- och lantbruksakademien (KSLA).
– Sverige har inte talat med någon enhetlig stark röst på länge. Det är hög tid att höja rösten och klart markera vad som är viktigt ur vår synpunkt.
Björn Lundgren syftar bland annat på de skogliga diskussioner som pågår på olika nivåer inom EU. Här finns det farhågor inom skogsnäringen för att det blir ensidigt fokus på miljöfrågorna och att Sverige riskerar att få en tvångströja av irrelevanta miljökrav över sig. Något som Eskil Erlandsson också var inne på när den nya programförklaringen presenterades.
– Synen på skogen och förutsättningarna för skogsbruk är väldigt skiftande inom EU och det går inte att införa en gemensam skogsbruksmetod som fungerar i alla länder, sa han.
Lennart Ackzell, ansvarig för internationella frågor på LRF Skogsägarna, håller med om att Sverige har hållit en låg profil internationellt och att det kanske legat oss i fatet. Samtidigt ser han ljuspunkter.
– Vi märker en stor nyfikenhet på det svenska familjeskogsbruket ifrån utvecklingsländer som Kina, Vietnam och Kenya. Budskapet om ett långsiktigt, hållbart familjeskogsbruk går hem mer och mer.
Professor Sten Nilsson med lång och bred erfarenhet från internationellt skogligt arbete och i dag verksam som rådgivare till industrin och regeringen i Kanada är inte nådig i sin kritik av Sveriges agerande.
– Sverige har misslyckats kapitalt med internationaliseringen eftersom flera utvärderingar på senare tid har dragit slutsatsen att den svenska modellen för skogsbruk är under all kritik.
– Sverige agerar följa John och är inte drivande inom EU, Forest Europe, FAO och andra organisationer som man skulle vara om man som Eskil Erlandsson betraktar Sverige som en av världens ledande skogsnationer. Relativt sett tappar Sverige positioner i internationaliseringen av skogssektorn då nya aktörer i Europa och på södra halvklotet tar för sig i snabbt tempo.