När det gäller maten verkar det gå alldeles utmärkt att sätta mål och riktlinjer utan att bjuda in vare sig bönder eller konsumenter. Vi behöver initiera och leda samtalet. Det skriver Isabel Moretti, VD Svenskt Kött.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Föreställ dig en medicinsk kommitté som tar fram en strategi mot cancer - utan läkare. Eller en klimatplan för energiomställningen - utan energibranschen. Absurt, eller hur? Kanske till och med oetiskt. Men när det gäller maten verkar det gå alldeles utmärkt att sätta mål och riktlinjer utan att bjuda in vare sig bönder eller konsumenter. Här får forskare, filantroper och kommunikatörer fritt spelrum att beskriva hur maten produceras – och formulera framtidens matsystem – utan att de som sår, skördar, mjölkar eller försöker få familjens matkassa att räcka till ens får vara med i rummet.
Det är precis vad som hände när Eat-Lancet i veckan presenterade sitt recept för hur världen ska äta mer hållbart. Resultatet blev en diet som sägs rädda både hälsa och miljö. Så vad är receptet? Jo, rekommendationen på veckobasis är 100 gram rött kött, 200 gram fågel, 200 gram fisk och 90 gram ägg. En kycklingfilé, en laxfilé, sju köttbullar och ett par ägg – i veckan. Resten ska vara växtbaserat. Eat nöjer sig dock inte med tallriken utan vill reformera hela livsmedelssystemet. Antalet nötkreatur ska minska med 26 procent, odlad fisk ska öka med 46 procent och baljväxter med 200 procent. Ambitionen är god – att skapa en hållbar och näringsriktig kost för hela världens befolkning är ingen enkel uppgift - men perspektiven haltar. Man blir ju bara så bra som de som är med i rummet, och här saknas flera avgörande perspektiv. I jakten på klimatbalans har man tappat bort nutrition, markanvändning, vatten, ekonomi, kultur, lokala förutsättningar och demokrati.
Att helheten brister syns också i reaktionerna. Forskare har redan påpekat att dieten inte täcker grundläggande näringsbehov - särskilt för kvinnor och barn - och att den är upp till 60 procent dyrare än de mest kostnadseffektiva sätten att nå näringsrekommendationer. För omkring 1,6 miljarder människor är den helt enkelt orealistisk. Och vilka effekter de nya produktionssystemen får på människa, miljö och ekonomi går inte ens att utröna. Det blir inte så bra när en handfull försöker skapa en universell plan för hela världen. Media har fokuserat på de 15 grammen kött om dagen, men det verkliga problemet ligger djupare - det handlar om makten över maten. Makten över hållbarheten. Och framför allt makten över berättelsen. Den som äger narrativet om vad som är ”hållbart” får också tolkningsföreträde i den politiska debatten. Här har Eat blivit symbolen för något större – en rörelse där besluten fattas långt från både mark och matkultur. Eat är inte de första som gör detta. Vi har sett det förut. Hur andra än vi själva tar ägarskap över vad som är bra eller dåligt med matproduktionen, hur det borde vara och hur vi kommer dit. Alltid utan att vi själva som producerar eller på andra sätt är engagerad i svensk livsmedelsproduktion finns närvarande.
En snabb blick på mediernas rapportering visar att nyheten om 15 gram kött om dagen inte längre väcker någon entusiasm – människor och marknad har helt enkelt gått vidare. Ryggmärgsreaktionen är att ingen ska bestämma över vad man äter. Den reaktion vi skulle behöva se mer av är protesten mot att hållbar mat inte kan byggas på ideologiska mallar utan på ett fungerande system, levande landskap och människor som faktiskt vill producera mat.
Så hur kan vi som bransch hantera detta? Hur kan vi, som redan står för en av världens mest hållbara matproduktioner, förhålla oss till att nötköttet fortsätter pekas ut som det största problemet - oavsett produktionsmetod och nutritionsbehov? Svaret är att inte kan sitta still och vänta på att någon annan definierar hållbarhet åt oss. Vi ska inte reagera på samtalet. Vi behöver initiera och leda det. Vi ska i alla rum och alla sammanhang ta ägarskap över den gröna omställningen, visa stolthet över vår kompetens och stå upp för den verklighet vi känner till här hos, vilja ta steg framåt och blir bättre. Då behöver ingen annan tala om för oss vad framtidens mat är. För då visar vi vägen.
Isabel Moretti
VD Svenskt kött
