"Svenska smågrisar måste bli 100–150 kronor billigare"
Med EUs dyraste smågrisar, näst lilla Malta, blir den svenska produktionen långsiktigt ohållbar. Men går det att sänka kostnaden och ändå uppfylla rådande djurskyddskrav?
En svensk smågris kostade förra året enligt Jordbruksverkets statistik i genomsnitt cirka 700 kronor, dubbelt så mycket som i Nederländerna. Tas grisarna fram i Finland är de ungefär 150 kronor billigare medan skillnaden mot Danmark är 240 kronor.
– Det finns en gräns för hur mycket dyrare svensk produktion kan vara. Jag är övertygad om att vi kan bli konkurrenskraftiga men då måste vi lösa frågan om kostnaden för smågris, säger Göran Holm, VD för Scan.
På frågan vad som är den avgörande konkurrensnackdelen i svensk grisproduktion blir svaret kort: smågrispriset. Branschkunniga personer är överens om att merkostnaden till största delen beror på svenska djurskyddskrav. Ytorna är större, digivningstiden längre, fler kultingar liggs ihjäl av suggan och att strö kräver mer arbetstid.
Å andra sidan är djurhälsan bättre vilket gör att Sverige tillsammans med Norge och Island har världens lägsta användning av antibiotika i grisproduktionen.
Svensk grisnärings tillbakagång illustreras av allt färre nybyggnationer. För närvarande finns tre kända stallbyggen – i hela Sverige! Bara ett av dem avser smågrisproduktion och det rör sig inte om mer än 100 nya suggplatser.
– Det är ett Moment 22. Lönsamheten har varit så dålig under en lång tid att det inte finns pengar till nyinvesteringar. Jag är faktiskt bekymrad eftersom många producenter är uppgivna. För sist och slutligen handlar det om det enskilda företaget, säger Margareta Åberg, verksamhetsledare hos Sveriges Grisföretagare.
För tio år sedan gjorde hon en kalkyl och kom fram till att det behövdes 10 000 nya suggplatser per år för att upprätthålla en produktion på 3,5 miljoner slaktgrisar. De senaste åren har antalet förprövade platser legat på drygt 2 000.
Ungefär hälften av landets suggplatser är att betrakta som moderna stall, bättre tekniskt utrustade och lättare att hålla rena. Det fåtal som har byggts på senare år hyser i regel mellan 500 och 1 000 suggor.
– Svenska stall har samma byggnormer som övriga EU-länder. Vårt kalla klimat fördyrar i form av frostskydd, dränering och längre norrut kraftigare tak. Lantbruksbyggnaderna upplevs som dyra i Sverige men på grund av prispressen är byggkostnaderna inom lantbruket mycket lägre än en motsvarande industribyggnad, säger Jarl Karlsson, produktutvecklare på Abetong och tidigare grisrådgivare.
Men det som framför allt kostar mer är ytkraven. En effektiv svensk smågrisanläggning ligger på 10–14 kvadratmeter per sugga att jämföra med 7–9 kvadratmeter i Danmark, Tyskland eller Holland.
Branschen sätter nu sitt hopp till det djuromsorgsprojekt som Sveriges Grisföretagare och Jordbruksverket har.
– Det är väldigt bråttom, klockan är verkligen fem i tolv. Det finns en minsta kritiska massa för att produktionen ska kunna bära sina kostnader, säger Ingvar Eriksson, rådgivare på Svenska Pig.
Samtidigt lanserar både Avelspoolen och Quality Genetics nytt avelsmaterial. För närvarande ligger det svenska medeltalet på 23,9 leveransklara 30-kilosgrisar per sugga och år men Avelspoolen, som är först ut, räknar med att dess nya holländska genetik ska kunna höja siffran hos sina användare till 25–26.
– Förhoppningsvis kan det hjälpa till att skapa ekonomi hos uppfödarna. Den svenska smågrisen bör inte ligga mer än 100–150 kronor över det europeiska priset. Vi har verkligen ett jobb att göra här, säger Hans Agné, VD på Avelspoolen.