Svenska Kraftnät förgiftar marken
I Land Lantbruk nummer 32-33 kan man läsa om en miljöskandal på Gotland 2009. Ett större företag som odlade grönsaker hade gjort rent sina sprutor i en sandgrop med ett giftutsläpp som resultat.
Två anställda blev fällda för miljöbrott, respektive grovt miljöbrott, till böter respektive fängelse. Företagsledaren friades eftersom man inte kunde visa att han beordrat den otillåtna rengöring. Företaget dömdes ändå att betala en bot pǻ en miljon därför att man åsidosatt sina skyldigheter som näringsidkare.
Användande av kreosot måste stå med i projektets miljökonsekvensbeskrivning, vilket det inte gör. Detta är lag enligt Miljöbalkens 6 kapitel 3§ och är ett villkor särskilt angivet i regeringens beslut. Lagens mening är lättbegriplig; för att undvika ett projektutförande där miljöstörningar kan orsakas utan myndigheter och det allmännas kännedom och möjlighet att påverka/undvika. En förundersökning om misstänkt miljöbrott i detta ärende är för övrigt inledd av miljöåklagare.
Hur beivrar berörda myndigheter lagar och förordningar som stiftats till samhällets skydd? Inte alls, förutom miljöåklagarens åtgärd ovan, kan man konstatera! Ett näringsdepartement som ställer villkor i miljöbalken men inte bryr sig om dem. En Energimarknadsinspektion med tillsynsansvar som menar att 80 000 kilo kreosot, visserligen giftigt och oredovisat, men eftersom man inte vetat om, heller inte avser att bry sig om. En länsstyrelse som inser att Svenska Kraftnät inte har tillstånd att använda kreosot men nöjer sig med det konstaterandet. En Kronofogde som ska verkställa handräckning utan att veta vad kreosot är, och så vidare...
undefined