– Man pratar om att gynna biogas, men när det kommer till handling lägger man en död hand, säger Lars Paulsson, Långås, som investerat 8,5 miljoner i en anläggning för att röta gödseln från sina mjölkkor till gas. Tio dryga år tog det från att första ansökan lämnats in tills tillståndet var klart - enligt Lars "en tung resa", som kostade 400 000 kronor i konsultarvoden. Och nu taxerar länsstyrelsen i Halland ut 18 000 kronor i årlig avgift, lika mycket som för storskaliga anläggningar. Men länsstyrelsen utövar ingen tillsyn, det gör kommunen som förstås också tar betalt.
Länsstyrelsens avgift baseras på en förordning. När Lars Paulsson överklagade avgiften till Mark- och miljödomstolen fick han den sänkt - med 75 kronor!
Fallet är inte unikt. När Sara B Nilsson, Hushållningssällskapet Halland, undersökte tillsynsavgifter för gårdsbaserad biogas varierade avgifterna till länsstyrelse och kommun från 0 kronor till 42000. Det gäller alltså att bo i rätt kommun och rätt län om man ska satsa på biogas.
Lars Paulssons biogasanläggning är i dag en ekonomisk belastning på företaget. Så är det för flertalet företagare som satsat på biogas, få anläggningar är lönsamma. Och det utlovade gödselgasstödet ser ut att låta vänta på sig.
Ett problem för biogasen i Sverige är att även rena gårdsanläggningar blir tillståndspliktiga, och med detta följer avgifter för tillstånd och tillsyn. Gränsen går vid 150 000 kubikmeter gas, medan det i Tyskland går att bygga för upp till 1,9 miljoner kubikmeter innan tillstånd krävs.
Visserligen har produktionen av biogas de senaste åren ökat kraftigt. Men nu tycks investeringarna ha avstannat. Svensk biogas är i strykklass och det är hög tid för en lagändring. Det fossilfria och klimatvänliga samhället bör alla sträva mot.