I praktiken är det inte så enkelt då djuren rör sig över större områden.
Norrbotten är ett län som under ett helt decennium lidit av oacceptabelt höga betesskador av älg.
Skogsbolagen och övriga markägare har enats om att man kan acceptera färska skador på max två procent av huvudstammarna per år.
De senaste åren har man inom flertalet kommuner sprängt 10-procentsgränsen enligt Skogsstyrelsens älgbetesinventering (ÄBIN).
Som privat markägare kan man engagera sig för att få höjda tilldelningar på den egna marken samt försöka se till att tilldelade djur verkligen fälls.
Detta är inte alltid så lätt som det låter men även om man lyckas med det så innebär det inte med självklarhet att man får bukt med skogsskadorna. Eftersom älgen är ett djur som rör sig över större områden blir man beroende av att även grannmarkägarna agerar ansvarsfullt och reglerar älgstammen till lämplig nivå. För den som har Sveaskog som rågranne är det bara att beklaga.
Eftersom Sveaskog inte gör nämnvärda framsteg att minska älgstammen på sina egna marker drabbas tusentals privata markägare av älgar som väller in över rågångarna och ställer till skador.
Sveaskog äger nästan 2 miljoner hektar skog i Norrbotten vilket gör dem till den enskilt största markägaren och naturligtvis gränsar man till många privata markägare.
Sveaskogs jaktlag utmärker sig ofta genom numerärt låga avskjutningar men även felaktiga avskjutningar vad avser fördelningen mellan han- och hondjur.
Man skulle kunna säga att Sveaskog liknar en något charmigare modell av ett gammalt Sovjetiskt betongmonument över forna ledare.
Sveaskog är helt enkelt Skogssveriges värsta granne.
Lite konstigt kan tyckas att man verkar till freds med den rollen då man annars kan verka livrädd att trampa någon på tårna och få negativ publicitet och kritik från allmänheten eller certifieringsorganisationen FSC.
Att inte FSC kritiserat Sveaskog hårt redan vad gäller deras misslyckade älgförvaltning är en gåta, då den förlust älgbetningen kommer att innebära i form av förlorade arbetstillfällen och förlorade skatteintäkter i glesbygden inte harmoniserar med det sociala ansvar man påstår sig vilja ta.
Sveaskog har i Norrbotten haft en skogsvårdsledare som på heltid jobbat ambitiöst med älgproblematiken men problemet ska nu endast ägnas en halvtid.
Det är verkligen ett steg i fel riktning som bolaget tagit.
Sveaskog måste snabbt tvätta bort sin statliga ineffektivitet och agera handlingskraftigt i älgskadefrågan om man inte vill fortsätta vara Sveriges värsta granne.
undefined