Svartsjöanstalten ofta sista anhalten på vägen ut

Tröskan står fortfarande ute bland vattenpölarna på ladugårdsplanen, i väntan på att servas inför vintern. En utdragen skördeperiod är till ända.

Utåt sett ser det ut som vilken mellansvensk gård som helst. Skillnaden är att varje år avtjänar cirka 400 intagna sina straff på jordbruksanstalten Svartsjö utanför Stockholm. De är dömda för allt från narkotikabrott till misshandel, rattfylla och ekobrott. Många gör det sista året av ett längre straff på Svartsjö.

– Visionen är "bättre ut". Vissa växer under tiden. De börjar med att stå och hänga vid ett kvastskaft och slutar i traktorhytten. Vi försöker få dem att jobba självständigt, säger produktionssamordnare Johan Johansson.

Det kan vara svårt att anpassa sig efter att ha suttit inspärrad en lång tid. På Svartsjö förbereds de intagna för ett liv utanför anstalten. De får komma in i rutiner, gå till jobbet i tid, ta till sig instruktioner, få kritik samt vara del av ett lag.

Att göra rätt sysslor i rätt tid blir naturligt i lantbrukets årscykel. Varje vecka anländer nya intagna till gården för att skolas in i arbetet, för närvarande är de 65 stycken varav cirka 30 i jordbruket.

En av dem som varit på Svartsjö tidigare är Mats, som är här för fjärde gången. Första gången var för tolv år sedan. Nu ska han avtjäna ett månadslångt straff för olaga hot. På morgonen har han utfodrat kalvar och gjort i ordning utfodringsplatserna.

– Då står de och väntar på att få mat. 2323 är min favorit, hon är kelig. Djuren betyder jättemycket. Tiden går fort, det är som att vara på ett jobb, säger han.

Mats växte upp på en mjölkgård, han trivs bland traktorer och djur. Drömmen om ett eget torp blev verklighet i våras. I vanliga fall arbetar han i skogen och driver ett eget småbruk i Västsverige tillsammans med sin fru.

– Jag har alltid velat driva något eget. Nu har vi några får, getter och höns.

Arbetsdagen för Mats och de andra börjar klockan åtta och slutar vid fyra. På helgerna finns ingen lantbrukspersonal på plats utan djuren sköts enligt ett rullande schema. Johan Johansson säger att djuren inte har misskötts en enda gång under hans tjugo år på anstalten. Han pekar på busskuren som ligger 100 meter från gårdsplanen. En gång väntade en intagen med att rymma tills efter kvällsutfodringen på söndagskvällen.

– Det kan man ändå kalla att ta ansvar för sina arbetsuppgifter.

För Johan är det viktigt att de intagna känner sig som medarbetare på gården, där djurskötsel en viktig del. Svartsjö drivs som ett rationellt lantbruk, där det gäller att pressa kostnader och hitta nya inkomstmöjligheter.

Lantbruket drar in 75 procent av sina omkostnader, resten betalas med statliga medel. Men för att kunna ha många personer i arbete behålls manuella sysslor i större utsträckning.

– Skulle jag driva det här privat skulle jag kanske ha haft tre anställda. Här blir det lite som en lantbruksskola, säger Johan Johansson.

När Land Lantbruk besöker anstalten har ungdjuren tagits in från sommarbetet, i dagarna är det kornas tur att hämtas in. Det är en avelsdjursbesättning hereford med gott rykte, där kvigor går på export till Finland och Ryssland. I avelsarbetet är stor vikt lagd vid lugna och harmoniska djur, en förutsättning på Svartsjö som har ett ständigt omlopp av människor.