– Det är nästan omöjligt för en vanlig lantbrukare att avgöra vad som gäller, säger Nils Yngveson, rådgivare på HIR Malmöhus.
Det omöjliga är att reda ut vad som är tvärvillkor när man använder kemiska bekämpningsmedel. Nils får medhåll från Jordbruksverkets expert på växtskyddsmedel, Agneta Sundgren.
– Varken odlare eller kontrollanter klarar av att reda ut vad som är krav och vad som är rekommendation.
När en lantbrukare ska använda ett växtskyddsmedel är dunkens etikett bibeln, det är den texten som gäller när han ska blanda till och använda sprutvätskan. Tanken är att etiketten ska ge lantbrukaren samma information som tillverkaren sänt till Kemikalieinspektionen, KemI, för godkännande. Informationen till KemI kallas på fackspråk GAP, Good Agricultural Practice.
Men KemI ska, enligt EUs regler, bara fatta myndighetsbeslut om delar av GAP-informationen. Resten fortsätter att vara tillverkarens råd om användning. Till det som inte är KemIs myndighetsbeslut hör normalt råden om lämplig vätskemängd per hektar.
Vad som är tvärvillkor vill varken KemI eller växtskyddsföretagen blanda sig i genom att exempelvis skriva dem på etiketterna. Tvärvillkoren beslutar Jordbruksverket om. Men inte ens för Jordbruksverket är tvärvillkoren solklara. I verkets instruktioner till sina kontrollanter skriver man: Det går inte alltid att avgöra vad som är villkor för växtskyddsmedlets användning och vad som är rekommendationer för att växtskyddsmedlet ska fungera bäst.
Nils Yngveson konstaterar att en del av problemet brist på information, både på Kemis webbsida och i bekämpningsmedelsregistret.
– Jag vill inte ha etiketter överhuvudtaget. Ta i stället fram en modern hemsida, som till exempel den danska Middledatabasen. Med databasen kan man enkelt välja produkt och läsa de regler som gäller för denna.
FOTNOT: För nyligen godkända preparat finns tydligare information i Kemis bekämpningsmedelsregister.