Svårt att försvara högre gårdsstöd i syd
Efter en process som har haft mycket i övrigt att önska så börjar utformningen av EUs jordbrukspolitik för nästa programperiod bli klar.
Fortfarande, när systemet redan har öppnat för ansökningar, är det inte förutsättningarna helt klara. Det är under all kritik att det är på det sättet och förlorare är givetvis de lantbrukare som fortfarande svävar i ovisshet.
När konsekvenserna av det nya kompensationsstödet börjar klarna ser vi att några gynnas och några kommer troligtvis att förlora stora belopp. LRF har inte haft insyn eller möjlighet att påverka detta.
LRF Dalarna har, i de remissyttranden vi lämnat under hela processen, försökt verka för en nationell utjämning av gårdsstöden och en utformning av landsbygdsprogrammet som mer kompenserar för naturgivna nackdelar och särskilda miljöinsatser. Dessutom har vi förespråkat mindre styrning av grödval och ökad frihet för lantbrukaren att kunna möta marknadens efterfrågan. Det förra systemet bidrog till att det odlades alltför mycket vall och alltför lite spannmål i norra Sverige. Det nya systemet hoppas vi kan jämna ut de skillnaderna.
I det system som vi nu stegvis lämnar bakom oss, med olika nivå på gårdsstöden i olika delar av landet, så fungerade övriga stöd mer som en kompensation för olikheterna i gårdsstöden än som en kompensation för sämre odlingsbetingelser. Att ha två skattefinansierade system, där det ena systemet kompenserar för effekterna av det andra ‧– det är ett slöseri med skattepengar som inte går att försvara.
Det är, i ljuset av detta, inte svårt att förklara varför produktionen i norra Sverige har sjunkit trots att det både har funnits LFA-stöd och ett regionalt stöd. Om stödsystemen ska kompensera för skillnader i odlingsbetingelser, så kan målet inte vara att alla ska ha lika stora stöd. Då måste det vara olika och olikheterna måste, givet de stora skillnader i betingelser som finns, vara rejäla mellan norr och söder.
Att de höga gårdsstöden i söder har sin historiska förklaring är ett tunt argument, så här 20 år efter EU-inträdet. Ett av målen med EU:s jordbrukspolitik är att ha ett levande jordbruk i hela EU. Det är naturligtvis tillåtet att tycka att jordbrukspolitiken ska ha andra mål, eller att jordbruket norr om landsvägen mellan Malmö och Mossbystrand bara är en form av hobbyverksamhet. Men en sådan hållning har i dagsläget varken stöd hos svenska politiker eller i EU:s mål med jordbrukpolitiken. För den som har insikt om jordbruket i övriga Sverige, har den hållningen inte heller stöd i verkligheten.
undefined