Svagt av Halmstad
Efter 150 anmälningar till kommun och länsstyrelse och otaliga muntliga klagomål från de närmaste grannarna har den unge mjölkbonden Rickard Larsson fått nog. Nu vill han sälja gården, där han har investerat 24 miljoner.
Den här sorgliga historien berättade vi om i förra numret av Land Lantbruk.
I takt med jordbrukets mekanisering och sedan djurhållningen på många gårdar blivit mer intensiv ökar konflikterna med grannar. Kring ett modernt lantbruk bullrar det av fläktar och av maskiner, kor råmar och det luktar gödsel ibland.
Själv har jag besökt gården utanför Halmstad och har svårt att förstå att surrandet från silotornens fläktar kan störa, särskilt sedan Rickard ljudisolerat för att tillmötesgå grannarna. Men för människor som blivit besatta av att irritera sig är det knappast något som hjälper. De hör vad de bestämt sig för att höra.
LRF i Halland backar upp Rickard Larsson men kommunen velar, vilket framgick av reportaget. Rune Liljenberg, chef på Halmstads miljökontor, säger att man nog borde ha valt en annan placering av stallet.
Men nu är stallet byggt och godkänt av myndigheterna och det kan inte flyttas. Det enda rimliga vore att kommunen sätter ner foten mot grannarna, vilket LRFs representant påpekar. Att aktiva lantbruk finns måste den som väljer att flytta ut på landet acceptera.
Halmstads kommun borde lära av Göteborg. När villaägare klagade på lukten från gödselspridning från Ronny Johanssons mjölkgård vid förorten Olofstorp gick miljö- och hälsoskyddskontoret ut med ett flygblad. ”I gödseltider – kom ihåg att bonden behövs!” skriver kommunen. Bonden vårdar en av våra viktigaste naturresurser, ”marken som ger mat åt oss som lever nu och till kommande generationer”, fortsätter man och förklarar att stallgödseln måste spridas för att ge näring åt grödan.
Efter det upphörde klagomålen från grannarna, intygar Ronny Johansson.
Bra gjort av Göteborgs kommun men svagt av Halmstad!