Supermorsan fick superstor kull

Sent på torsdagskvällen när Anna Thoren tittade till suggan 3933 hade hon fått sex-sju stycken små griskultingar.

– Det var fina stora grisar. Ofta när det är stora kullar brukar det bli små grisar men det här var jättefina grisar och jag tänkte att det blir nog normalt, säger hon.

Men det blev något av ett rekord. På fredagsmorgonen kunde hon räkna till hela 26 griskultingar hos 3933. Förlossningen gick bra men 3933, som numera går under namnet Supermorsan, blev lite medtagen av grisningen.

– Hon var lite slö i början och jag fick trixa lite så att hon skulle äta och dricka. Men nu är hon som vanligt igen.

Eftersom supermorsans spenar inte räckte till kunde inte alla griskultingar stanna kvar hos henne. Gården Ulås lamm och gris, som Anna Thoren driver med sin man Erik, har omgångsgrisning där tio grisar föder under tre-fyra dagar. Det gjorde att några smågrisar kunde flyttas över till andra suggor.

– 3933 fick amma i skift så att alla fick råmjölk under fredagen och lördagen. I går var det två suggor som fick sju grisar var och då kunde jag flytta över några kultingar.

Kvar hos Supermorsan är 12 kultingar, två klarade sig inte och resten har flyttats.

– Det fungerar jättebra. Man har två-tre dygn på sig att göra det, då suggorna inte bryr sig. Fördelen med omgångsgrisarna är att man kan jämna ut kullarna på det här viset.

Grisningen är nytt rekord för Ulås lamm och gris. Suggorna insemineras med hampshiregalt för att få fram pigghamgrisar. Men några fler jättekullar strävar de inte efter.

– Nej, det vill man egentligen inte, 13-14 är optimalt. Hur stora kullar det blir är genetiskt men beror också på utfodring och ljus.

Supermorsans senaste födsel var den andra i ordningen. Om ungefär sex veckor kommer hon att betäckas igen och då blir det ny grisning i början av september.

– Jag har ingen aning om hur stor den kullen kan bli, men den kan bli stor, det tror jag, säger Anna Thoren.