Strandskyddet lägger sig som en blöt trasa över landsbygdens utveckling. Sammantaget innebär det att det i glest bebyggda områden upplevs som orimligt i förhållande till det skydd som behövs för att säkerställa strandskyddets syften i dessa områden.
För skogs- och jordbruk är det problem att det blivit en bedömningsfråga om en viktig åtgärd för näringen verkligen kan vidtas inom strandskyddat område. Det blir en osäkerhetsfaktor, om myndigheterna kan komma att göra en annan bedömning av näringsverksamheten än verksamhetsutövaren själv gör. Det hämmar alla investeringar och entreprenörskap.
Samråd med oss markägare från staten har varit obefintlig. Konsekvenserna för markägarna har inte utretts. Landsbygden behöver utvecklas med möjlighet att bygga i attraktiva strandlägen, det är en överlevnadsfråga för landsbygden och framför allt Norrland. Markägarna som enligt grundlagen har egendomsskydd måste få en mycket starkare ställning i dessa frågor som är ett stort ingrepp i näringsverksamheten.
Jag föreslår att man lättare ska kunna upphäva strandskyddet vid sjöar och vattendrag även mot havet, speciellt mot öppet hav. Varför beaktas inte markägarens och näringsfastighetens stadigvarande behov på allvar.
Det finns en allvarlig anledning att legitimiteten för strandskyddet brister när ärenden där markägarens stadigvarande behov av sin egen mark och strand, körs över av ett konstruerat och ytterst tillfälligt behov från friluftsfolket. Det finns ingen logik i detta och det stämmer inte med grundlagen att friluftslivet ska ha företräde före äganderätten.
Syftena med goda livsvillkor för djur- och växtliv stämmer inte heller överens med tillträde för friluftslivet. Vissa saker i strandskyddet upplevs som rent förnedrande. Varför får inte en privat markägare ställa ut en solstol på stranden. Det är bara avundsjuka som tycker att markägare privatiserar sin ärligt ägda markfastighet med en stol.
Varför inte sätta stopp på alla stolligheter, det skulle spara skattemedel och i stället utveckla landsbygden och landets ekonomi. Sammantaget innebär detta att regelverket i glest bebyggda områden upplevs som orimligt i förhållande till det skydd som behövs för att säkerställa strandskyddets syften i dessa områden.
undefined
undefined