Juristen Magnus Norberg är ombud för Vilhelmina Övre Allmänningsskog i tre fall där de nekats avverkning på grund av Artskyddsförordningens paragraf 4.
– EU-rätten ska tillämpas i alla stater direkt. Vi behöver inte invänta att en översättning rättas utan man ska läsa direktivet utifrån en samlad tolkning av alla språkversioner, säger han.
Han menar att en ändring av Artskyddsförordningen så att en störning av fågellivet, exempelvis i form av en avverkning, skulle behöva ha ”väsentlig betydelse” i stället för ”inte sakna betydelse” för att vara förbjuden skulle få stor påverkan på utfallet. I samtliga tre ärenden argumenterar han nu för den nya tolkningen av Fågeldirektivets artikel 5d.
– När det bara är den svenska översättningen som avviker kan man ju ganska snabbt konstatera att det inte är den rätta, säger han.
Skogsstyrelsen har fram till i år inte fört någon statistik på hur många artskyddsbeslut som berör paragraf 4 i Artskyddsförordningen. Men sedan årsskiftet vet Skogsstyrelsen att de hittills i år fattat 73 artskyddsbeslut enligt paragraf 4.
Magnus Norberg menar att om översättningen hade varit korrekt kanske många skogsägare inte skulle fått avverkningsstopp eller inskränkningar i sitt brukande och därmed inte behövt processa i domstol eller stämt staten på ersättning.
– Uppmärksammade fall som exempelvis familjen Hyttsten i Jämtland och Kristofer Stigen i Bollebygd kanske aldrig skulle behövt processa i domstol i flera år om översättningen hade varit rätt från början, säger han.
Om översättningen av Fågeldirektivets artikel 5 är fel och som en följd också Artskyddsförordningens paragraf 4 så bör det, enligt Magnus Norberg, få direkt inverkan på hur domstolarna dömer.
Han beskriver det som att när man bedömer en störning så sätter man in den på en skala och den svenska översättningen har gjort att Sverige hamnar långt ner på skalan. Det krävs egentligen bara att avverkningen har viss betydelse eller i alla fall någon betydelse för att det ska anses vara en störning. Men i de andra språkversionerna krävs det att avverkningen ska ha väsentlig betydelse, vilket är högt upp på skalan.
– Att korrigera översättningen skulle påverka hur domstolarna ser på alla fall som ligger mellan ”viss betydelse” och ”väsentlig betydelse”. Om avverkningen inte har väsentlig betydelse för att störa fåglar kommer det inte att aktualisera något förbud och det är stor skillnad mot hur det är idag, säger Magnus Norberg.
De tre juridiska processerna kring Vilhelmina Övre Allmänningsskogs nekade avverkningar ska snart tas upp i Mark- och miljööverdomstolen. Samtidigt finns det också ett stort antal artskyddsärenden som pågår i landets mark- och miljödomstolar, men i vilken mån en annan tillämpning av Artskyddsförordningens regler kommer att påverka pågående mål är oklart.
– Som jag ser det är de skyldiga att tillämpa gällande EU-rätt och ska egentligen inte invänta att vad Mark- och miljööverdomstolen säger. Var domstolarna till slut landar på skalan vet man ju inte, men bara med det att de skulle tillämpa en annan skala kan man ju förvänta sig att många artskyddsärenden skulle få ett annat utfall än hittills, säger Magnus Norberg.
Att ändra översättningen i Fågeldirektivet är EUs ansvar och Magnus Norberg har haft mejlkontakt med EU och där fått besked om att översättningsfelet ska korrigeras.
– Jag ville egentligen bara veta hur processen ser ut, men fick till svar att de ska inleda ett ärende för att se till att den svenska språkversionen överensstämmer med övriga språkversioner, säger han.
Att ändra i Artskyddsförordningen kräver inte riksdagsbeslut utan det kan regeringen göra på egen hand.
– En regering som har sagt sig värna om skogsbruket och att vi inte ska ha hårdare regler än vad som gäller i övriga EU måste ändra de här bestämmelserna om de ska bibehålla någon trovärdighet, hävdar han.
