Mejeriföretagen släpper inte speciellt mycket infomation till medierna så en del av det jag skriver får gå in under kategorin spekulationer. Jag har inga exakta siffror utan räknar i 25-öringar för enkelhetens skull. Att detta skrivs i elfte timmen är nog i underkant, snarare klockan 5 i 12... Men funderingarna jag har kanske kan väcka nya tankar och diskussionen kanske leder fram till nya lösningar, oavsett vad Skånemejerier beslutar den 29 december.
Skånemejeriers vd Björn Sederblad gästade grisföretagardagen och i det reportage som
Arlas ökade betalningsförmåga (från 3,25 till 3,50 kr) är vad som behövs för att lyfta svensk mjölkproduktion. Jag tänker att Arla borde kunna tjäna in dessa pengar inom tre områden:
Om var och en av dessa punkter är värd 25 öre så blir det 75 öre totalt. Eftersom dessa skall delas med de danska bönderna så blir det 25 öre kvar till de svenska Arlabönderna.
Det finns givetvis invändningar mot mitt resonemang. Till exempel så skapas det en monopolliknande ställning för Arla i de nationella upphandlingarna samt för EMV och pulver till världsmarknaden. Å andra sidan så möjliggörs överlevnad för de övriga mejeriernas och deras varumärken på de lokala marknader där dom verkar.
Några pratar om att konkurrens behövs för effektiviteten. Den konkurrensen har Arla av främst Friesland Campina, och sedan tar man med sig effektiviteten hem till Sverige och utmanar de övriga mejerierna. En tredje säger att de skånska bönderna aldrig skulle leverera halva sin mängd till Arla. Jag säger att ekonomin borde vara viktigare än bypolitiken. Sant är dock att det hela ställer höga krav på marknadsledaren. Sätter man ett för högt pris mot handeln så väller utländsk EMV in och sätter man för lågt pris så poppar det upp nya lokala mejerier. Men det internationella Arla måste kunna hantera en sådan situation, annars kommer någon annan göra det i framtiden.
Nu har jag lyft frågan och visat på hur ett samarbete mellan svenska bönder skulle kunna gå till med de priser som gäller just idag. Jag tror inte det mjölkkrig som funnits de senaste åren gynnar svensk mjölkproduktion. Milko är redan borta, snart även Skånemejerier. Förr eller senare så drabbas den enskilde mjölkbonden. Innan det händer borde vi finna nya lösningar och se varandra som kollegor, inte konkurrenter.
Tror ni detta är möjligt? Kom gärna med egna förslag och tankar! Jag är helt säker på att företagsledningarna också finns här på lantbruk.com!
undefined