SRB-aveln har hamnat på efterkälken
SRB-föreningen måste sluta slåss om vem som får vara med i stamboken och i stället börja fokusera på ett avelsarbetet för att rädda rasen.
Läste i Avelsnytt, att Viking Genetics hade upptäckt att de röda korna har minskat de senaste åren.
Jag kan upplysa att SRB har minskat de 40 senaste åren från 66 procent till idag ca 40 procent av mjölkraspopulationen. Vad kan det bero på? Är det någon som bryr sig?
Kan det vara:
För hög andel främmande ras i blodet?
Att man har tryckt upp för lite reklam, om hur bra rasen är?
Att man har haft för få och dåliga säljare?
Jag har förstått att SRB-folket tror att det är för att det är för mycket Holstein i blodet och att det är den viktigaste frågan att reda ut – vem som får vara med i stamboken och i vilken grupp i så fall.
Vilket mål har SRB-föreningen med sin avel? Är det att vara den bästa röda rasen utan Holstein-gener?
Eller en ras som kan konkurrera med Holstein?
Det har inte gått så bra de senaste 40 åren.
Jag tror inte att de nordiska raserna klarar av det själva.
Hur skulle svensk Holstein ha varit i dag om de bara använt svenska tjurar de senaste 20 åren?
Jag förespråkar den väg som RDM i Danmark har använt sig av. De har lyft sin ras ordentligt, den var i stort sett uträknad innan de började ta in främmande raser. Jag tror att om alla röda raser kunde samarbeta mera och med lite hjälp av storebror röd Holstein i början, så kunde vi nog ge Holstein en match. Alla röda raser i världen håller på att bli utträngda av Holstein och minskar i antal. Det nordiska samarbetet skulle ha startat 20 år tidigare, då hade vi haft ett annat läge i dag.
Nu är det dags för ett europeiskt samarbete, men det blir nog svårt för det sitter småpåvar i ledningarna som inte tycker att vi har något att hämta från andra raser.
Vi måste givetvis bedriva ett effektivare avelsarbete än Holstein eftersom vi har en så mycket mindre population att arbeta med . Vi måste topsa fler, mera embryotransfer, mer könsorterat och snabbare, och det på de bästa djuren och inte bara hos de mest intresserade lantbrukarna. Vi ligger långt efter i dag.
Det är vad jag tycker att SRB-föreningen skulle engagera sig i, inte slåss om vem som får vara med i stamboken eller inte.
Efter att ha kämpat med och för de röda korna i 40 år börjar jag tvivla på deras framtid.
undefined