Framför allt har andelen spannmål sjunkit till följd av vallstödets utformning. Men förutsättningarna för en större västerbottnisk spannmålsodling finns. En realistiskt målsättning är att gå från den nuvarande genomsnittliga avkastningsnivån på 1,7 ton till 2,5–3 ton per hektar.
– Det är fullt möjligt att producera mer. Många odlar för att hålla landskapet öppet men satsar kanske inte så mycket på själva produktionen, säger Lars Ericson, projektledare för spannmålsprojektet.
För att vända trenden startades projektet "Spannmål i norr". Bakgrunden var höga foderpriser och dyra transporter från landets södra delar. Att bli mer självförsörjande på foder kan bli mindre sårbart när svängningarna på den globala spannmålsmarknaden är stora.
Det ger även andra vinster då en mer varierad växtföljd kan ge större möjlighet att bekämpa rotogräs bättre och ge ett effektivare utnyttjande av stallgödseln. Och spannmålsprojektet har gett resultat, från 2012 har spannmålsarealen ökat med 10 procent. I dag ligger den totala spannmålsarealen i Västerbotten på cirka 10 000 hektar.
– Det går framåt och intresset är stort även om det inte går så fort. Bara det att vi pratar om det här har gett effekt, säger han.
Under vintern har det tagits fram olika spannmålsbaserade foderstater inom projektet och arrangerats flera odlarträffar för att kartlägga behovet och se över vilka arealer som finns.
Det som behövs framöver är bättre lagringsteknik på gårdarna, exempelvis krossensilering i slang. Dessutom behöver lagringskapaciteten i de kommersiella anläggningarna förbättras.