Snart äts lika mycket gris i Kina som i Europa
Om bara några år beräknas konsumtionen av griskött vara lika hög bland kineser som hos EU-medborgare. Den kinesiska regeringen satsar på storindustriell produktion för att tillgodose marknaden.
Befolkningsmässigt finns två tydliga trender i världen. Antalet invånare ökar mest i Asien där över hälften av världsmedborgarna beräknas finnas 2050. Samtidigt koncentreras befolkningen alltmer till stora städer.
På bara 35 år förväntas dagens 7,5 miljarder människor på jorden ha blivit 9,5 miljarder. I dag bor hälften av oss i städer, men 2050 ska andelen enligt prognoserna vara uppe i 75 procent.
Färre håller egna grisar
Den starka ekonomiska utvecklingen gör att konsumtionen i Kina, som 2010 låg på i medeltal 28 kilo griskött per person och år, redan 2020 beräknas vara uppe i 33 kilo vilket är i nivå med EU. När samtidigt allt färre kineser kommer att hålla grisar för husbehov innebär det att grisarna kommer att produceras storskaligt. Prognosen är en ökning med 85 miljoner grisar under perioden 2010–2020.
– Det sker stora förändringar just nu i Kina beroende på en ny miljölag. De mindre producenterna har inte ekonomiska muskler att uppfylla kraven, vilket leder till storindustriell produktion även om det fortfarande finns ett stort antal grisar på människors bakgårdar, säger Bjarne Kornbek Pedersen, VD för Danish Farm Design.
Helhetslösningar
Företaget arbetar med att erbjuda kompletta helhetslösningar enligt dansk standard och samverkar med andra danska teknikföretag inom ramen för Danish Farm Concept. Försäljningsargumenten är hög avkastning och god ekonomi genom teknik, biosäkerhet, genetik, kunskap och arbetsledning.
Gödsel som näring
Bjarne Kornbek Pedersen tar gödselhanteringen som exempel på hur snabbt saker och ting ändras i Kina.
– Så sent som 2013 arbetade vi med en ny anläggning uppe på en höjd där gödseln tilläts rinna nedåt längs marken. Nu kan man inte längre göra så, men kineserna betraktar gödseln mer som ett gift än som en tillgång, säger Bjarne Kornbek Pedersen.
Skandinaviska företag har i demofält försökt visa hur flytgödseln från grisarna kan användas som näring. Det vanligaste är annars att gödseln avvattnas och komposteras i den mån den över huvud taget tas omhand.
Stora projekt
Danish Farm Design är för närvarande involverad i två större projekt i Kina med 14 000 respektive 6 000 suggor. Den större anläggningen, i Heilongjiang i sydöstra delen av landet, ska ha slaktstallar med 120 000 platser. Normalstorleken på projekten ligger annars på 1 200–1 400 suggor.
– I Kina vill man ha kompletta lösningar medan man i andra asiatiska länder hellre köper dellösningar. Jag skulle säga att 70 procent av vår verksamhet just nu finns i Kina och den växer hela tiden, berättar Bjarne Kornbek Pedersen.
35 miljoner suggor
Kunderna är både statliga och privata företag. Det blir också vanligare i Kina med företag som endast är delvis statsägda i hopp om att de ska skötas på ett mer internationellt sätt.
Om tre år beräknas 15 procent av den kinesiska grisproduktionen ske i stall med 3 000 slaktdjurplatser eller fler. Den totala produktionen förväntas då ligga på 730 miljoner vilket är en 25-procentig ökning jämfört med tio år tidigare. Kina står ensamt för 60 procent av den ökade grisproduktionen i världen.
Den största enskilda producenten i Kina är privatägda Wens med cirka 1 miljon suggor. Totalt finns runt 35 miljoner suggor.
Många Kinaresor
Danish Farm Design har åtta anställda och ett antal frilansare. För varje projekt stannar en dansk eller annan europé kvar som arbetsledare i två–tre år innan kineserna antas kunna ta över. Själv har Bjarne Kornbek Pedersen i år gjort åtta resor till Kina.
– Vi säljer på vår höga kvalitet. Asiater är annars otroligt prisfixerade och djurvälfärd är ingen stor sak här, konstaterar han.
Fakta: Bara 7 procent av grisköttet exporteras
Världsproduktionen beräknas stiga från 1 250 miljoner grisar (2010) till 1 500 miljoner (2020). Av den ökningen förväntas Kina ensamt stå för 60 procent vilket motsvarar 85 miljoner grisar.
26 storföretag står ensamma för produktionen av 150 miljoner grisar. Störst är amerikanska Smithfield, med en kinesisk koncern som ägare, med 1,135 miljoner suggor.
Den årliga grisproduktionen ligger för närvarande på cirka 100 miljoner ton. Av denna är det bara 7 miljoner ton som omsätts på världsmarknaden, i första hand export från Europa och Nordamerika till Fjärran Östern.
Att producera griskött görs tre gånger så billigt i USA och Kanada som i Kina. Det kinesiska avräkningspriset låg i oktober 2017 på över 18 svenska kronor.