Snabb minskning av gårdar sedan EU-inträdet
Från 100 hektar till 800 på 15 år. Pär Anderssons arrendegård utanför Uppsala är typisk för utvecklingen av svenskt jordbruk.
– Det är en enorm förändring av jordbruket vi är inne i. Och den sker i det tysta, säger kulturgeografen Anders Wästfelt.
Hans forskning ingår i ett större projekt om framtidens lantbruk. För att förstå vad som sker har Anders Wästfelt bland annat tittat på hur förändringarna sett ut de senaste 25 åren, efter EU-inträdet. En utveckling där stort har blivit större men också där gårdar avvecklats i rasande takt. Anders Wästfelt konstaterar att förändringstakten är enorm men att samhället och politikerna inte uppmärksammat den särskilt mycket.
– Vi är inne i en förändring som kan jämföras med de stora skiftesreformerna. Strukturomvandlingen är helt fenomenal, men den har skett i tysthet, säger Anders Wästfelt när han besöker Forkarby och den gård som Pär Andersson driver med sin bror Johan.
– Det som tidigare var tio gårdar är nu en enda, säger Anders Wästfelt som bland annat tittat på utvecklingen av östgötaslätten ner mot Ödeshög. I det området fanns vid EU-inträdet 200 gårdar, i dag finns fem-sex stycken kvar. Bara en av dem har fortfarande djur – såvida de inte har slutat med grisarna under krisen.
På slätten utanför Uppsala har utvecklingen varit densamma. Pär och Johan Andersson är fjärde generationen på en arrendegård under Uppsala akademiförvaltning. Deras farfars far flyttade dit 1925, till ett gårdsarrende med 50 hektar mark. Bröderna tog över driftsbolaget 1999, då var pappans smågrisproduktion borta, liksom mjölkproduktionen på en granngård.
undefined