När nyttan blir kostnaden för små fårproducenter
Krav på EID-märkning utan lagstöd handlar inte om spårbarhet eller smittskydd. Det handlar om makt, monopol och merkostnader. Det skriver Ulrik Jönsson, fårproducent i Åhus.
Krav på EID-märkning utan lagstöd handlar inte om spårbarhet eller smittskydd. Det handlar om makt, monopol och merkostnader. Det skriver Ulrik Jönsson, fårproducent i Åhus.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget Elektroniska öronbrickor är inte ett hot – det är en investering av Hans Agné, VD för Svenska Köttföretagen.
Tack för replik från Hans Agné om elektronisk identifiering (EID) av lamm. Intressant att få svar om än publikt för mejl svaras det inte på.
Kravet på EID-märkning av alla slaktlamm är inte ett lagkrav från Jordbruksverket utan ett branschkrav från slakterierna. Det handlar alltså inte om lagstiftning utan om hur branschen själv väljer att organisera sig. När de stora köttföretagen och slakterierna inför EID-krav på alla lamm, utan att det finns lagstöd, handlar det därför inte om spårbarhet eller smittskydd. Det handlar om makt, monopol och merkostnader.
EID-märkningen innebär att kostnaden för öronmärken ökar från cirka 5 kronor till runt 25 kronor per djur. För en mindre gård är det pengar som inte skapar något mervärde och för många handlar det inte om att man inte klarar 25 kronor per djur i sig. Det handlar också om känslan av att bli tvingad till något onödigt, där nyttan bara finns på papper. Det är tröttheten som tar död på näringen
Många små producenter klarar ekonomin trots att produktionen egentligen många gånger inte är lönsam men inte tröttheten. När nya krav och regler staplas på varandra, när varje reform innebär mer byråkrati och mindre handlingsfrihet, då ger man till slut upp. Det är därför små fårgårdar lägger ner – inte för att de saknar drivkraft utan för att de tröttnar på ett system som hela tiden gör det svårare att fortsätta.
Regeringens nya Livsmedelsstrategi 2.0 slår fast att Sverige ska öka sin inhemska livsmedelsproduktion och stärka robustheten i hela kedjan.
Den betonar särskilt vikten av lönsamma och livskraftiga företag – även små producenter på landsbygden. Att samtidigt införa branschstandarder som gör lammproduktionen dyrare utan att öka effektiviteten för väldigt många går rakt emot dessa mål. Det minskar konkurrenskraften och ökar sårbarheten – raka motsatsen till vad strategin vill uppnå. Det är dags att ta ansvar – tillsammans.
Det är dags att Jordbruksverket, Gård & Djurhälsan, Köttföretagen och Fårförbundet tar ett gemensamt ansvar för att inte små producenter ska slås eller tröttas ut av ogenomtänkta beslut. För svensk lammproduktion i framtiden måste målet vara att förenkla, inte försvåra. För när regler som sägs handla om “effektivitet” i praktiken driver bort de små gårdarna har vi tappat både förnuftet och målet med svensk livsmedelspolitik.
Ulrik Jönsson
Fårproducent, Åhus