För egen del har vi inte fått leverera en enda gris rätt vecka under första kvartalet. Samtliga grisar har blivit överstående en, två, ja ända upp till fem veckor. Alla rutiner med planerad produktion, tvättning, sanering fungerar inte. Grisarna kommer in i skitiga boxar, suggor som ska grisa kommer in för sent i boxar som föregående kull lämnade dagen innan. Produktionsresultaten försämras och sjukdomarna frodas i allt sämre fungerande stallar, det är marknadskrafternas fel. Inköparna vill ha billig importvara istället för dyra svenska grisar med extra mervärden. Det finns en naiv tro att våra mervärden går att sälja. 19 år i EU visar något annat. Eftersom vi förvägras likvärdiga konkurrensvillkor fortsätter kräftgången. Marknadskrafterna är oerhört mycket starkare än om några svenska företrädare lovordar våra mervärden.
Dagligvaruhandeln tävlar med varandra vem som kan erbjuda den billigaste importvaran. Importen baseras på olagligt producerade grisar som konkurrerar ut svensk produktion. Framtidsforskare kallar det fulkapitalism. Inget samhällsansvar, bara egoistiskt agerande för att tjäna pengar. Grisarna lider i stallarna på grund av fulkapitalismen.
SVT visade nyligen en butik där dansk ytterfilé såldes för 39:90 kronor kilot, svensk för 89:90. Hur kan det bli så stor skillnad? Dansk och svensk bonde får i princip samma pris. Slakt och styckkostnad kanske skiljer några ören. Hur uppstår då prisskillnaden? I de allra flesta fall är handlarens påslag på svenskt svinaktigt högt medan importvaran ibland säljs till konsument för under inköpspris. Det är således handlaren som skapar huvuddelen av prisskillnaden mellan importvaran och den svenska varan. Jag har exempel på att handlarens påslag på den svenska produkten kan vara högre än konsumentpriset på motsvarande importvara. Resultatet blir naturligtvis ett stort volymtapp för svenskt griskött.
Eskil har haft möte med alla inblandade parter. Marknadsföring av svenskt griskött ska nu förbättras och intensifieras. Alla marknadsundersökningar visar bra och allt bättre värden för svenskt lantbruk men pengarna för de svenska mervärdena försvinner långt innan de når bonden. Det offentliga Sverige väljer billig importmat till barn och gamla och gömmer sig bakom Lagen om offentlig upphandling. Frågan är om intensifierad marknadsföring är rätt väg att gå. Är det inte andra fundamentala förändringar, än bara förbättrad marknadsföring, som måste genomföras?
undefined