SLU tveksamt till vattenmatematiken

Vattenmyndigheternas detaljerade åtgärdsprogram baseras på ett alltför osäkert underlag. Det menar Helena Aronsson, forskare vid SLU.

Att minska fosforläckaget till våra vatten är en av huvudpunkterna i Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram för att uppfylla EUs vattendirektiv. Det handlar om en reducering med cirka 1 000 ton fosfor per år för att uppnå målet om god ekologisk status och de flesta föreslagna åtgärder riktar sig mot lantbruket.

– Det är svårt att förutsäga effekterna av fosforåtgärderna. Förlusterna sker oerhört sporadiskt och ser olika ut från plats till plats. I vissa fall sker de genom ytavrinning och i andra fall genom läckage vilket kräver olika typer av åtgärder, konstaterar Helena Aronsson, docent och samverkanslektor vid institutionen för mark och miljö vid SLU.

undefined

Hon och hennes kolleger arbetar nu på ett remissyttrande som ska vara inne den 30 april. Det som bekymrar dem mest är att man i åtgärdsprogrammet har dragit alltför långtgående slutsatser utifrån dagens kunskapsläge,

– Underlaget håller inte för så detaljerade uträkningar. För oss forskare är det plågsamt att se hur några få forskningsstudier förvandlas till allmän sanning genom att skalas upp till samhälls­ekonomisk analys av effekter och kostnader samt förslag till styrmedel, säger Helena Aronsson.

Bornsjöförsöket och ytterligare ett försök i Stockholmstrakten visar visserligen på positiva resultat av strukturkalkning vad beträffar fosforläckage och skördenivå. Men enligt Helena Aronsson skulle det behövas försök på fler platser med olika lerhalt och under en längre tid för att verkligen kunna utvärdera åtgärdens effekt.

– Våra försök visar inte att strukturkalkning ger garanti för ökade skördar. Det är därför fel att generellt räkna med att den inte kostar lantbrukaren något och det tror jag att man kommer att få backa på. Däremot tror jag på åtgärden som sådan, säger hon.

undefined

Bland övriga föreslagna åtgärder håller Helena Aronsson med om att anpassade skyddszoner och fosfordammar tillhör de mest effektiva. Däremot konstaterar hon att det inte finns några svenska erfarenheter av tvåstegsdikens effekt.

– Det är oundvikligt att jordbruk leder till näringsläckage och det måste vi till viss del acceptera om vi vill ha matproduktion. De motåtgärder som fungerar ska vi förstås använda så effektivt som möjligt samtidigt som det är viktigt att lantbrukaren ersätts för ökade kostnader, säger Helena Aronsson.