Tack Håkan Henriksson och Christel Gustavsson för er insiktsfulla analys av det lutande plan som svensk livsmedelsproduktion befinner sig i. Det är dags att ta orsakerna på allvar.
Jag väljer att fylla på er analys där ni redogör för vilka faktorer som ni ser som främsta orsaker. Men även andra faktorer är viktiga. En sådan faktor är tillämpningen av EU-stöden, med betoning på återkrav och tvärvillkorsavdrag. Svag lönsamhet i företagandet kan ofta uthärdas i hopp om vinster i framtiden. Men en släckt företagargnista är enligt min erfarenhet närmast omöjlig att återuppväcka. Jag hävdar, med bred och djupgående erfarenhet från hela landet, att länsstyrelserna och Jordbruksverket släckt åtskilliga företagargnistor genom åren.
Efter åratal av återkrav kring betesmarker berövas nu de svenska lantbrukarna många miljoner årligen bara på grund av fullständigt felaktiga tvärvillkorsavdrag. Det är givetvis helt oacceptabelt att myndigheterna inte följer de klara och tydliga regler som finns i unionsrätten kring tvärvillkoren. Enligt likabehandlingsprincipen spelar det ingen roll om en lantbrukare söker stöd eller inte när det gäller frågan om laglydighet. Den som misstänks för att bryta mot lagen ska ställas inför domstol. Om domstolen finner att ett brott begåtts som omfattar de så kallade verksamhetskraven ska den lantbrukare som också söker stöd få ett avdrag på stöden, det vill säga tvärvillkorsavdrag.
Så ser spelplanen ut i Sverige – andra medlemsländer må ha andra system för rättsskipning. Hur myndigheterna arbetar i Sverige vet alla som kommit i kontakt med frågan och det är inte enligt regelboken i varje fall.
Den som följt debatten kring tvärvillkor de senaste åren vet att Sverige utmärker sig. Ivern hos länsstyrelserna att utkräva avdrag på stöden synes omättlig. Många gånger nöjer sig också länsstyrelserna med att besluta om tvärvillkorsavdrag. Förelägganden etcetera för att förmå någon att rätta till eventuella fel och brister lyser ofta med sin frånvaro. Med tvärvillkorsvapnet i sin hand, som dessutom kan spetsas med ”upprepade fel” som ger tredubbla avdrag, kan de omättliga lugnt luta sig tillbaka och invänta att lantbrukaren kastar in handduken.
Så mitt budskap till Håkan Henriksson och Christel Gustavsson är att flytta blicken inåt sin egen organisation. Så att vi kan få ordning på tillämpningen av återkrav och tvärvillkor även i medlemslandet Sverige och behålla mer av den jordbruksmark vi ännu har i odling. Och lantbrukare som litar på att företagandet kan bedrivas på samma villkor som i andra medlemsländer.
undefined