Slå vakt om personmedlemmarna
Framgångssagan är slut. Efter 16 år med ständig ökning har antalet medlemmar i LRF minskat med 14 procent. Procentuellt är minskningen störst bland personmedlemmarna.
Att den i Organisationssverige helt unika ökningen förr eller senare skulle upphöra var väntat. Och att det nya avgiftssystemet skulle sätta stopp för framgångssagan var också väntat.
I kommentarer har Anders Källström betonat att den nya ”medlemstrukturen” med färre personmedlemmar skulle vara en naturlig följd av att LRF ska vara en företagarorganisation. Detta har emellertid betonats även tidigare och också märkts i verksamheten utan att personmedlemmarna känt sig mindre värda. Att antalet personmedlemmar minskat beror i stället på den kraftiga avgiftshöjningen. Från 1 000 kronor till 1 625 kronor.
Anders Källström verkar tona ner värdet av många personmedlemmar. För egen del anser jag tvärtom att LRF bör slå vakt om personmedlemmarna. De ställer inga krav, men är värdefulla ambassadörer för LRF och för jord- och skogsbruket. Många är pensionärer och före detta lantbrukare eller före detta anställda i föreningsrörelsen. De utgör också en ovärderlig tillgång i LRF-organisationen genom sina insatser i LRF-avdelningarna. De deltar inte bara i avdelningarnas aktiviteter, utan många tar också på sig olika förtroendeuppdrag.
Men många personmedlemmar och före detta personmedlemmar har begränsad ekonomi och måste vända på slantarna. Då är 1 625 kronor mycket pengar och det finns många som efter ett helt liv som medlemmar är besvikna över den kraftiga höjningen. Det borde rimligen vara möjligt att vara stödjande medlem i LRF utan att behöva betala så mycket.
Avgiften för en personmedlem består av en ideell avgift på 260 kronor och en serviceavgift på 1 365 kronor som i första hand skall bekosta Land. Man borde kunna vara personmedlem utan Land. En avgift på 260 kronor för att ge sitt stöd till LRF tycker nog de flesta är högst rimlig. Och vill man läsa Land får man betala vad det kostar.
undefined