Miljöminister Åsa Romson presenterade de nya Natura 2000-områdena förra veckan. Processen påbörjades för 1,5 år sedan, men markägarna fick inte ordentlig information och möjlighet att komma med synpunkter förrän i våras.
– Vi tycker att man har gått för snabbt fram. Markägarna har inte haft en reell chans att tala för sin sak, säger Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF Skogsägarna.
Kan räkna med ett totalförbud
Ett par dagar efter beslutet om de nya Natura 2000-områdena besökte Gunnar Lindén Gotland och träffade LRF samt några berörda markägare.
– Ett Natura 2000-område behöver inte betyda att det blir en död hand över området. Det beror på vilken naturtyp det är man vill bevara i just det här området, säger Gunnar Lindén.
En stor del av de områden på Gotland som länsstyrelsen har pekat ut utgörs av naturtypen karsthällmark. Det gäller även Bästeträsk där Ojnareskogen ligger. Men många områden rymmer även skog som benämns som västlig taiga naturskog.
– Om man har den naturtypen inom Natura 2000-området kan man räkna med totalförbud på skogsavverkning, säger Gunnar Lindén.
Stor inskränkning
När det gäller karsthällsmarker så är det en naturtyptyp där exempelvis fortsatt bete inte kommer att hindras. Men det blir förmodligen omöjligt att få bygga på den marken.
– Det här innebär en stor inskränkning i äganderätten, säger Gunnar Lindén.
Att ett område är ett Natura 2000-område ger inte markägaren samma möjlighet till ersättning som om marken till exempel blir naturreservat. Däremot kan man få ersättning för om nuvarande brukande hindras vilket gör att man kan räkna med ersättning om man inte får avverka skog.
Men att bygga ett hus innebär inte en inskränkning i pågående markanvändning och berättigar därför aldrig till ersättning. Att ett område blir ett Natura 2000-område gör läget rättsosäkert för markägarna menar LRF.
– Ur det perspektivet är det bättre om det blir naturreservat eller nationalpark, framförallt när det gäller skogsmark. Men då måste det finnas ekonomiska resurser till det.