Skräckbilden: Läsplattor till alla medlemmar
Vart är vi på väg? Med hänsyftning på ett populärt TV-program ställer jag samma fråga rörande dagens skogsägarorganisationer, men primärt den förening där jag är delägare (medlem); Norra skogsägarna.
Jag ska försöka förtydliga bakgrunden till min frågeställning:
Föreningens särart suddas ut undan för undan. Ett exempel är medlemstidningen som mest innehåller tester av isborrar, kläder med mera. Liknande skrifter, bara elegantare, erhålls även från andra virkesköpare.
Organisationen görs helt bolagsanpassad trots att verksamheten ska bygga på självägande skogsägare.
Kretsmötena centraliseras och likriktas med färre deltagare som följd. Informationen riktas till kunder och inte till ägarna (medlemmarna). Ett exempel är den senaste stormfällningen. Alla virkesköpare är lika intresserade att vara skogsägarens beskyddare.
Exempellistan kan göras lång men det primära är att medlemsinnebörden och ägaransvaret har suddats ut.
Min skräckbild av hur Norra ser ut om tio år är följande:
Läsplattor har tillhandahållits alla medlemmar (eller vad de kallas). Detta gör att mötet med ägarna kan likriktas och förenklas fullständigt.
Norra ingår i en oligopolliknande virkesmarknad vilket underlättar virkesanskaffningen och ger ypperliga resultat i industriverksamheten.
Detta i sin tur tillfredsställer styrelsen som ser det som primärt att visa vännerna och bröderna i styrelserummen goda bokslutssiffror. Hur ägarnas bokslut och lönsamhet utvecklas är underordnat trots stadgarnas innehåll om att verksamheten ska vara till för deras bästa. Eventuellt försvar av ägande och brukande blir innehållslöst och andefattigt när innebörden av och ansvaret i medlemskapet suddats ut.
Jag accepterar att mina rader betraktas utifrån att de skrivits av en gammal man med åsikten ”att allt var bättre förr”, men jag tror att framtidsbilden kan bli levande och verklig om inte styrelse och ledning är medvetna om vilka som är deras ägare och uppdragsgivare.
undefined