Tvärtom har Skogsstyrelsen ett stort förtroende för det svenska skogsbruket och för skogsägarna. Sett ur ett internationellt perspektiv är det svenska skogsbruket i de flesta avseenden ett föredöme. Skogsstyrelsen har också ofta pekat på betydelsen av de frivilliga avsättningar som skogsbruket gör. Dels för den biologiska mångfalden, men också till gagn för upplevelser och rekreation. Inte minst lyfts det i den fördjupade utvärderingen av miljömålet Levande skogar. Samtidigt vill vi uppmana skogsbruket att självt berätta mer om de insatser som görs på frivillig basis.
Skogsstyrelsen delar bilden att oerhört mycket har hänt sedan skogspolitiken lades om för drygt 20 år sedan. Miljöhänsynen är bättre. Att dagens skogsbruk – där familjeskogsbruket står för halva skogsmarksarealen – drivs med miljöhänsyn som går längre än vad lagen kräver är därför helt i linje med den svenska skogspolitiken. Det är en del av principen frihet under ansvar.
Att ha förtroende för vad någon gör står inte i motsats till att det som görs kan göras bättre. Skogsbrukets effektivitet, lönsamhet, naturhänsyn, hänsyn till upplevelsevärden samt jämställdhetsarbete är alla områden där det fortfarande finns förbättringspotential. Det är bra. Hur skulle skogsbruket kunna fortsätta att utvecklas om det inte fanns en förbättringspotential? Vi menar att de svenska skogsägarna även i fortsättningen kan bidra till detta.
En sak vill vi vara mycket tydliga med. En myndighet har att följa det regelverk som finns och använda de verktyg som vi har. Vi har i dag de medel vi har för att ersätta markägare när skog undantas från skogsbruk och de används utifrån de regelverk som är tillämpliga. Ändringar av det ligger på politikernas bord.
Det finns frågor som försvårar tillämpningen av artskyddsförordningen, varav ersättningsfrågan är en. Därför har vi, i en gemensam skrivelse med Naturvårdsverket, uppmanat regeringen att utreda artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker.
undefined