– När vi är ute och gör hänsynsuppföljningar ser vi på många objekt att här tänkte de rätt, men det blev ändå inte rätt hela vägen. Sista steget är att gå från nästan rätt till att göra helt rätt, säger Catrin Sandberg, arkeolog på Skogsstyrelsen.
Det är en utmaning för skogsbruket att inte skada kulturlämningarna. Men det har blivit bättre, även om det ännu inte syns i statistiken.
– Vi är ute och gör uppföljningar tre år efter avverkningsanmälan. Det som görs idag får genomslag i statistiken först om några år. Snart kommer resultatet från 2015 års inventeringar och jag tror att skadefrekvensen kommer att se ut som 2014, det vill säga ungefär 40-procentiga skador. Men rent upplevelsemässigt känns det som att vi börjar märka skillnad i vissa områden, säger Catrin Sandberg.
Åtgärdsgruppen för Levande skogar i Västra Götaland träffas två gånger per år för att bland annat följa upp överenskomna åtgärder kring miljöhänsyn i skogsbruket. Den här gången är temat forn- och kulturlämningar. I gruppen ingår representanter för skogsägare, inköpsorganisationer, myndigheter med flera. Två avverkningar på Sveaskogs mark besöktes. Den ena fick klart godkänt medan den andra hade brister om än inte så allvarliga.
– Vi hade faktiskt svårt att hitta riktigt bra och dåliga exempel inom detta område på storskogsbrukets mark, säger Göran Lundh, också arkeolog på Skogsstyrelsen.
Det objekt som hade brister var ett område med gravar från järnåldern. En brist här var att man hade märkt kulturstubbarna med band som är ämnade för naturhänsyn.
– Om man kapar stubbarna tre meter och snitslar med band för naturhänsyn så skickar det fel signaler, säger Catrin Sandberg.
En annan brist var att man kört för nära fornlämningarna.
– Det är viktigt att tänka på villkorsområdet som är större än själva fornlämningen. Villkorsområdet beslutas av länsstyrelsen och i detta område kan man anta att det kan finnas flera lämningar som inte syns ovan mark, till exempel boplatser och flera gravar, säger Catrin Sandberg.