Skogsägarna måste få betalt för statens regleringar
Ofta framhåller politiker och myndigheter att vi skogsägare åtnjuter frihet under ansvar. Men hur fria är vi skogsägare egentligen och hur ofria kan vi bli utan att EUs grundlag överträds?
Staten stoppar avverkningar utan att betala ersättning för att regeringen inte avsätter pengar – ett slags tillsvidarekonfiskation. Staten bestämmer bland annat om skogsägaren ska få avverka, dika och bygga vägar. Staten bestämmer att skogsägaren måste vidta åtgärder för att bekämpa insektsskador (utom i statens reservat ) men måste acceptera att utan ersättning få sin skog förstörd av älgar och dessutom, vid hot om vite, plantera om på egen bekostnad.
Ett annat påstående från bland annat centerpartiet är att älgjakten avreglerats. Avreglerade gjorde man möjligen för myndigheterna, inte för skogsägarna. Myndigheterna kan numera till skillnad från skogsägarna förstöra skogs- och naturvärden utan att ställas till ansvar. Skogs- och älgförvaltningen har fler feodala än liberala inslag.
När länsstyrelsen fick besluta om älgstammens storlek och stoppa skyddsjakt utan att behöva betala skadestånd för de skador älgen förorsakade, urartade hela systemet till systematisk skadegörelse. Det kan fortgå eftersom Naturvårdsverket som övervakande myndighet vägrar redovisa miljökonsekvenserna i skogen av sin egen förvaltning. Regeringen vet det men vägrar agera.
Politikernas uppfattning om frihet gäller främst vad staten och tillfälliga besökare får göra och mindre de boendes möjligheter att påverka sin framtid. I det nationella skogsprogram som nu tas fram är det viktigt att staten åläggs att betala för de skador den åstadkommer genom sina regleringar, så att den inte blir en ny lista på inskränkningar av äganderätten som läggs ovanpå allemansrätten.
Ett grundläggande krav är att LRF denna gång i god tid redovisar sina förhandlingspositioner för medlemmarna och inte i lönndom säljer ut skogsägarnas rättigheter. Kan man inte få igenom att staten skall betala för de skador statens regleringar orsakar, till exempel älgförvaltningen, bör man inte ställa sig bakom programmet. Resultatet av statens regleringar hittills och skyldigheter mot skogsägarna måste preciseras. Myndigheter måste åläggas skyldighet att redovisa miljökonsekvenser av sina regleringar.
Om statens styrning av skogs- och älgförvaltning framhålls som exempel på frihet, vad innebär då den ofrihet som politikerna hotar oss med? Vilka nya ofrihetsreformer har centern och allianspartierna på lut, och varför tillåter man länsstyrelsernas övergrepp mot skogsägarna? Kan någon av tänkarna i centern och moderaterna vara liberala nog att sluta leka DÖ och redovisa sin uppfattning så vi får realistiska utgångspunkter för skogsprogrammet?
undefined