Det är lördag den 8 januari 2005. Lars-Ove Johansson är ute och jagar rådjur med sina söner. De jagar i gammal granskog nära gården i Torlarp.
– Eon hade ringt och förvarnat om att det kunde börja blåsa rejält och att vi behövde vara beredda i LRFs stödgrupper. Jag hade ringt till mina gubbar och sagt att de skulle ha motorsågarna i ordning. Men där i granskogen märkte vi ingenting av det kommande ovädret. Istället var det kusligt lugnt, alldeles stilla.
Vid tvåtiden på eftermiddagen avslutas jakten.
– Eftersom de hade varnat för storm tänkte jag att det var lika bra att gå direkt till ladugården för att vara klar om det blev strömavbrott. Men innan jag hann gå ut ringde Eon och ville att vi skulle komma två man med motorsåg och följa med en tekniker ut. Det var strömavbrott på en ledningssträcka.
Samtidigt lyssnar Ingvar Andersson i halländska Okome med ett halvt öra på radion. På nyheterna varnar de för hårda vindar. Men hos Ingvar är det lugnt och stilla på eftermiddagen. Nästan onaturligt lugnt.
Ingvar är bjuden på fest hos en god vän i Vessigebro någon mil därifrån. Planen är att de lite senare ska åka till Ramshall i Veinge, en bra bit söderut, för att dansa.
– När jag körde till Vessigebro såg jag att Sydkraft var ute med några bilar och då förstod jag att det var lite krångel med strömmen. Det var mörkt i de flesta hus som jag passerade. Men jag hade ström när jag åkte hemifrån och jag hade inte en tanke på att vända och åka hem.
Håkan och Viktoria Josefsson i Väcklinge utanför Reftele har besök av Håkans syster med familj från Stockholm.
– Jag har inget minne av att vi hade hört på nyheterna att det skulle bli sådan storm. Håkans syster med familj skulle ju åka hem på kvällen och ingen var orolig för det, säger Viktoria.
Men hur det nu är så stannar de kvar. Det pratas trots allt om storm och Håkans pappa tycker att familjen ska stanna en natt till för säkerhets skull.
– Vid halv fem gick vi till ladugården för att mjölka. Då hade det börjat blåsa, men inte så mycket att vi var oroliga. Men när vi var klara och skulle vi skulle gå in hade det ökat i styrka. Plasten från ensilagebalarna blåste runt på gården, berättar Viktoria.