Man kan bli bekymrad av hur mycket pengar Hellgren förlorar genom att låta älgen styra skogsbruket. Och framför allt blir man bekymrad över hur Hellgrens inställning kommer att påverka hans grannar, som kanske har andra åsikter och insikter om skogens värden, genom att gynna en älgstam som är för stor i förhållande till det foder som finns tillgängligt i skogen.
Hellgren räknar så här, (med 7 procentsränta!): ”Arrendeintäkterna – 1 500 kr per år – blir efter 100 års tillväxt 23 miljoner kr. I dagens penningvärde utan hänsyn till inflation och skatteeffekter. Det är mer än hela värdet på en skogsfastighet på 100 hektar med virkesförråd, tallplantor, älgar och allt. Mångdubbelt mer. I verkligheten genererar en välskött fastighet på 100 ha i norra Sverige i snitt ett årligt netto på ca 60000 kr från skogsbruket när skogsvårdskostnader är borträknade, jämfört med arrendeintäkterna 1500 kr i Hellgrens artikel …
Följande påstås också i artikeln: ”Älgarna genererar väldigt mycket mer pengar till skogsfastigheten än tallplantorna som de äter upp.”Enligt Skogsforsks beräkningar av Sveaskogs kostnader för älgbete minskar tillväxten med ca 20 procent. Det borde på sikt med bibehållet betestryck motsvara minst 12 000 kronor/år i uteblivna intäkter från skogen för en 100-hektarsfastighet, då är inte minskad timmerandel på grund av betesskador inräknat, inte heller att volymbortfallet hamnar på tall, som är betydligt värdefullare än andra trädslag i norra Sverige. Det är alltså ganska långt kvar innan älgarna generar större värden än de kostar.
Vi tycker det är viktigt att peka på att älgens framfart i tallungskogarna på många håll i landet leder till att skogsägarna väljer bort tall som trädslag även om det är det för marken lämpligaste trädslaget. I Götaland har detta medfört att andelen föryngringar med tall har halverats under de senaste årtiondena. Många andra trädslag som till exempel rönn, asp och många ädellövarter i södra Sverige, får aldrig chansen att etablera sig på grund av det starka betestrycket. Även sälg minskar i Norra Norrland vilket är bekymmersamt, då inget annat svenskt trädslag ger mat åt så många fjärilsarter och många andra insektsarter. På sikt leder detta inte bara till sämre tillväxt utan även sämre förutsättningar att klara naturhänsynen. Biodiversiteten blir lidande när skogsägare ser sig tvungna att föryngra med gran.
Det är ju inte antingen skogsskötsel eller älgjakt. Vi ska naturligtvis ha en livskraftig älgstam och bedriva ett lönsamt skogsbruk samtidigt. Med det betestryck som finns idag på många ställen, är det svårt att få den ekvationen att gå ihop. Men med en kunskapsbaserad dialog mellan skogsägarna och jägarna både på central nivå och ute i landet kan vi säkert komma rätt långt.
undefined
undefined
undefined
undefined