Det är ju precis det som vi skogsägare för döva öron har gjort, när vi kritiserat den industrialisering av våra skogar och vår natur som pågår.
De omfattande statliga bidrag som ges till vindindustrin och riskkapitalbolag innebär att det planeras att byggas vindkraftsparker i en omfattning som jag tror de flesta vindkraftsförespråkare inte har en aning om.
Tala med dem som drabbats i de stora vindkraftsparkerna kring Rotliden och Havsnäs. Vad har hänt med älgjakten, skogsfågeljakten, friluftsliv och turismen i och kring dessa vindkraftsparker. Vintertid är områdena avstängda på grund av risken för iskast. Infraljudet gör att djur, fåglar undviker områdena eller vistas där endast en kortare tid.
LRF sitter verkligen på dubbla stolar i denna fråga om man vill skydda dessa sociala värden, i så fall får de börja jobba på ett helt annat sätt.
LRF och många av dess representanter har okritiskt rekommenderat markägare att arrendera ut skogsmark till denna typ av industrialisering med löften om att tjäna arrendepengar bara genom att ligga på sofflocket. Trots tveksam lönsamhet i hela branschen, dåliga arrendeavtal, förhindrande av ett vettigt skogsbruk genom att i de flesta avtal ska vindbruket gå före.
Vi som är tveksamma till att ha 50, 70 eller 100 stycken 200 meter höga maskiner i och kring våra skogsfastigheter har mäktiga intressen som ifrågasätter vår ståndpunkt.
Energimyndigheten med sitt senaste förslag om en ännu större utbyggnad än den redan politiskt beslutade, agerar ju som en megafon till vindindustrin. Kommunpolitiker går utanför den lagstiftning som finns vid godkännande av vindkraftsparker, senast nu vid beslutet om en park i Nylandbergen i Sundsvall och Länsstyrelsen i Västernorrland har aldrig sagt nej till en etablering.
undefined