Skogen förlorar på uppgörelsen

Företrädare för industrin förklarar sig nöjda. På samma gång gläds naturskyddsföreningen åt uppgörelsen, som av generalsekreterare Svante Axelsson beskrivs som "en stor seger för miljörörelsen".

Att så diametrala intressen har tillfredsställts säger en del om uppgörelsen. Den innehåller något för de flesta intressen. Industrin kan känna sig trygg med god tillgång till billig energi, då kärnkraftens bortre parentes är struken. Miljörörelsen å andra sidan är glada över målet att Sverige ska försörjas med 100 procent förnybar energi år 2040. Målet är förstås aningen motsägelsefullt, mycket talar ju för att åtminstone några kärnreaktorer fortfarande kan vara i bruk om 24 år.

Bland energiproducenterna är reaktionerna däremot blandade. Ägare till småskalig vattenkraft har anledning att vara nöjda. Vattenkraften får en rejäl sänkning av fastighetsskatten. Dessutom ska enligt uppgörelsen tillståndsprocessen för små vattenkraftverk förenklas. Det är definitivt en god sak, tillståndshanteringen för de ofta sekelgamla verken är i dag närmast monstruös.

Nöjd är man också inom solenergibranschen, som kan se fram emot satsningar på solceller tack vare subventioner. Men på Svebio, Svensk bioenergiförening, befarar informationschefen Kjell Andersson att biobränslen från skogen drabbas. Skälet är att de låga elpriserna kommer att bestå till följd av överenskommelsen, som med bibehållen kärnkraft och stora subventioner till förnybart garanterar fortsatt överskott på el.

- De befintliga kraftvärmeverken får svårt att konkurrera. Biobränsle kostar runt 20 öre per KWh, säger Kjell Andersson.

Med ett elpris på samma nivå blir det då uppenbart att mycket av biprodukterna från skogsbruket får stanna i skogen. För att få ihop kalkylen lär värmeverken än så länge hellre elda importerat avfall, som de får betalt för att ta hand om. För en hållbar omställning av energisystemet behövs marknadspriser som täcker kostnader och motiverar till investeringar, också utan subventioner.