Skogen är vår motor, det fria ägandet är drivmedlet
Många gånger pratar vi inom LRF vikten av att stå upp för det så kallade produktionsjordbruket. Vad detta är finns skilda uppfattningar om.
För min del är jag lika bekymrad över produktionsskogsbruket. Det finns en allt större andel skogsägare som inte primärt lever på sin fastighets avkastning utan har andra drivkrafter för ägandet än de rent monetära. Arv, frilufts – eller jaktintresse eller bara känslan av själva ägandet. Utan att göra någon värdering av de olika drivkrafterna så påverkar de onekligen i förlängningen skogsägarens syn på vad som är rätt och fel och vad man kan acceptera för inskränkningar.
Med detta i bakhuvudet är det därför oroväckande signaler från de partier som med dagslägets opinionsmätningar troligen kommer bilda regering i höst. När det gäller skogens frågor är de oroväckande överens. Det genomsyrande budskapen från de rödgröna är mera regleringar och formalia, väsentligt mera avsättningar för naturvård, mindre uttag av råvara och samtidigt en ökad satsning på bioenergi från bland annat skogen. – Motsägelsefullt! Vidare pratar man om mera transparens – läs påverkansmöjlighet – från icke sakägare som miljöorganisationer med flera på vanliga avverkningar. Inte heller finns någon som helst ambition att förtydliga den kommersiella avgränsningen i vår allemansrätt, utan i stället ett fortsatt utnyttjande och urvattnande av denna fina sedvanerätt. För den som inte primärt lever på det som sin skogsfastighet levererar kanske mycket av detta kan te sig som odramatiska justeringar i ”rätt” riktning. För volymproduktion av fiber i skogen för massa, timmer och energi är detta sammantaget en stor utmaning.
Den viktigaste aspekten är dock mjukvaran i de rödgrönas linje med förskjutningen av synen på ägande och förvaltande där Sveriges 350 000 skogsägare omyndighetsförklaras. De fastigheter som har de största och högsta naturvärdena enligt miljövännernas subjektiva måttstock är privatägda fastigheter där skogsägande familjer i generationer avstått kortsiktiga vinster till förmån för långsiktigt förvaltande.
Eftersom att LRF ska vara partipolitiskt obundet är det bäst att lägga in en brasklapp om allianspartiernas skogspolitik också. Den största akilleshälen på den flanken är de marknadskramande nyliberaler som finns i både ljusblå och gröna nyanser, som inte vågar ta långsiktiga steg för att skapa förutsättningar för skogen som leverantör av bioenergi, inte minst av biodrivmedel. SD och FI behöver inte kommenteras då de hittills inte haft något ytterligare att tillägga i skogens frågor. För skogsägaren måste allt detta onekligen beaktas.
undefined