Sjuka askar kan få stå kvar
Askskottssjuka har de senaste tio åren spridit sig snabbt i Sverige och hotar på sina håll hela bestånd. Nu rekommenderar Skogsstyrelsen markägare att inte ta ner döda eller döende askar.
Forskning visar att de svampsporer som sprider sjukdomen produceras i enorma mängder och sprids med vinden. Därför har inte avverkning av skadade träd någon egentlig betydelse för att minska askskottssjukans spridning. Om man låter skadade och döda träd stå kvar ökar man mängden död ved. Dessutom kan man, om man låter döda träd stå kvar, identifiera oskadade träd i beståndet som därmed har hög motståndskraft mot askskottssjukan.
Det kan även finnas anledning att avverka skadade träd, till exempel för att rädda virkesvärden och bidra till något minskad nivå av svampsporer. Väljer man att avverka är det klokt att prioritera de svårast skadade träden och därefter göra nya uttag först efter några år. Om stora kvantiteter skadade askar avverkas under en kort tidsperiod kan det leda till prissänkningar på askvirke om ett "överutbud" av askvirke uppstår på virkesmarknaden.
Enligt SLUs rekommendationer beror en eventuell avverkning även på beståndets ålder. Uttag av träd i unga och medelålders bestånd med mycket omfattande skador kan vara en lämplig lösning. I yngre bestånd bör enbart de sjukaste träden gallras ut. I äldre virkesproducerande bestånd beror en avverkning bland annat på trädens dimension och tidsperiod för önskad avsättning.
Under perioden 2013-2015 vill SLU och Skogforsk få allmänhetens hjälp att identifiera och rapportera platser där friska askar växer. Från dessa träd kommer ympkvistar att samlas in för att i genetiska analyser undersöka varför vissa träd är motståndskraftiga mot askskottssjukan. Ett annat syfte med insamlingen är att etablera en genbank av resistenta askar från hela det svenska utbredningsområdet.