Sikta mot EU, grisbönder!

Branschen tappar stadigt marknadsandelar till förmån för utländskt billigare kött – ofta gömt i charkvaror – och som ofta producerats med mindre hänsyn till djuren.

Från ett EU-perspektiv är Sverige en liten aktör i grisnäringen, med endast en procent av marknaden. Jämförelsevis har Danmark åtta procent och Tyskland 23 procent.

Sammantaget producerar EU-området mer griskött än vad som konsumeras i detsamma. Självförsörjningsgraden på griskött år 2012 var 111 procent.

Den ynka procenten som kommer från svenska grisar håller knappt ställningarna. Man behöver inte vara siare för se vartåt det lutar. Svensk grisnäring blir, eller är redan, en näring på undantag.

Detta trots att vi har alla fysiska förutsättningar för att producera griskött i landet, inte bara till oss själva utan till stora delar av EU. Vi har vatten, mark, duktigt folk som kan grisuppfödning och vi har dessutom något unikt. EU:s friskaste grisar med lägst nivå av antibiotikaanvändning i uppfödningen.

Vad som i verkligheten händer är att allt färre konsumenter äter griskött från EU:s friskaste grispopulation med lägst användning av antibiotika och fler och fler inom EU äter grisar som oftare är sjuka och behöver antibiotika.

Från ett perspektiv av djurvänlighet är trenden inte alls bra. För svenskt lantbruk och landsbygd är den inte heller bra.

Vad gör då svenska grisbönder för att mota den nedåtgående trenden? Genom att med stolthet berätta om sin unika vara som alla andra företagare som behöver marknadsföra något?

Nej, inte alls. Istället hör man en närmast gråtmild vädjan får branschens håll. Köp svenskt! Köp svenskt!

Vad är det för defensiv taktik? Ska man köpa köttet för att det är behjärtansvärt? Är det framgångsrikt? Nej, det är det inte, för statistiken visar tydligt att den inte fungerar.

Vilka andra produkter marknadsförs framgångsrikt med skuldbeläggning av konsumenterna?

Grisproducenter, ni måste hitta en annan taktik.

Av olika skäl är svenskt griskött dyrare att producera jämfört med till exempel spanskt, danskt eller tyskt. Ok. Att priskonkurrera går alltså inte. Den som inte kan konkurrera med priset måste hitta något annat, jobba med varumärket och hitta sin USP, Unique Selling Point.

I fråga om det svenska grisköttet skulle de jämförelsevis friska grisarna kunna vara en sådan. Men, då gäller det att förstå att man opererar på en EU-marknad och inte en svensk marknad.

Trenden hos konsumenter i stora delar av världen är att äta mer nyttigt, mer djurvänligt, mer ekologiskt. Kan det finnas en nischmarknad i EU med medvetna konsumenter som skulle betala lite extra för kött från grisar som inte fötts upp med mängder av antibiotika?

Kanske man kan skapa ett internationellt gångbart varumärke för svenskt griskött som stolt berättar detta? Kanske dessa argument och detta varumärke även skulle bita på svenska konsumenter?

Svenska grisproducenter kan inte fortsätta ha en nationell strategi på en internationell marknad.

undefined