Jag hoppas att det endast är den totala historielösheten som leder uppfattningarna så fel för verkligheten är en helt annan. Sveriges gammelskogar höggs ned under industrialismens framväxt till att hålla igång masugnar och sågverk, då dessutom den enda värmekällan av betydelse var just - ved.
I Bergslagen tog skogen inom rimliga avstånd från gruvorna slut, och i norr härjade baggböleriet! Min farfar beskrev för mig som liten hur skogen i vår by såg ut då han var ung: "He fanns ingen skog i byn", var hans bistra sammanfattning. Man kan med rätta säga att den skogen som ärvdes var en sönderhuggen trasskog. Det var kanske priset för att Sverige på rekordtid gick från att vara U-land i Europas periferi till ett industrialiserat land med mycket högt välstånd? Skogens betydelse var så uppenbar att det stiftades lagar för att säkerställa god tillgång på skog - även för framtiden. Vi har mer än dubbelt så mycket skog som för hundra år sedan, så till skillnad från vad som påstås i media har arvet vårdats väl för att säkerställa vårt välstånd. Vedskogen och miljömålen då?
Från SNF:s sida hävdas att skogsbruket är miljömarodör, och att Sverige inte klarar sina miljöåtaganden. Nagoyaavtalet säger att vi ska skydda 17 procent av landarealen, vilket är den måttstock som alla andra länder arbetar efter. I sin jämförelse mellan olika länders skydd av skog jämför SNF gärna andra länders procent av den totala landarealen mot den svenska siffran för procent av produktiv skogsareal.
Vi kan också välja att bedöma miljöarbetet utifrån andra siffror. Att våra skogar skulle ha utvecklats till unga, snabbväxande vedskogar motsägs av den statistik som visar på att andelen äldre skog och död ved aldrig har varit högre i modern tid än i dag. Det kommer alltid att finnas skäl till förändringar och utveckling av vad som görs i skogen, och jag förväntar mig inte att SNF någonsin kommer att vara nöjt. Jag förväntar mig däremot att även SNF skall ge credit åt det goda som görs, och inte fördöma allt miljöarbete bara för att det finns saker att förbättra.
Min farfar hade ingen skog att hugga. Han plockade i sin vedskog och byggde ny skog, men under min generation höggs det mer i byn under ett år än det huggits under de hundra föregående åren. Det var året efter att det presenterades en plan av myndigheten för hur byns skogar skulle skyddas. Planen togs fram utan markägarkontakt, trots att markägarna själva så framgångsrikt vårdat sitt skogsarv.
Sådant bidrar till misstänksamhet mot myndigheter som i dag är ett nog så stort hot mot miljön, då det får skogsägare att tveka inför att låta skogen bli gammal eller att släppa upp fina naturmiljöer i en ständigt föränderlig skog.
undefined